Flickan och Justin 2 kap. 2
Mamma ringde mig på mobilen hemifrån. Såklart så svarade jag tydligt.
- Hej Mamma, vad är det?
- Hej, gumman. Hörde det där om Justin, är han okej?
- Jarå, två stukningar, men jag är jätte att han kom till mig, så att jag fick hjälpta till.
- Ja, det är väl bra.
- Men var det bara det?
- Nej, du måste komma hem, du kan gå tillbaka och besöka honom tills han skrivs ut.
- Uhm.. okej, vi hörs, mamma. Älskar dig.
- Puss, hejdå.
Jag vände mig mot Martina och Justin.
Jag kollade på Justin.
- Justin..? Sa jag lågt.
- yes, is something wrong?
- uhm.. i have to go..
- Va?! Vad ska du göra? Frågade Martina snabbt.
- Låt mig prata klart, svarade jag och sneglade på Martina. Jag fortsatte. Mum have something to say to me, but I will come back. I promise. Gotta go, see you!
Jag rusade hem, såg mamma vid dörren.
- Vad är det? Frågade jag.
- Vi ska åka till Göteborg nu i helgen, vi ska bo hos mormor. Visst ska det bli kul?
- Tack, Tack, Tack! Sa jag glatt. Vi bodde ju där när jag var liten, och jag saknar det. Kan vi besöka vårt gamla hus?
- Ja visst, om vi får det av nutida ägaren.
- Ja! Skrek jag högt! Men..
- Men vad? Frågade mamma.
- Justin och Martina då..?
- Åh...Justin kan inte komma med, han är ju skadad. Och Martina ska till Thailand igen vecka. Har hon inte sagt något till dig?
Jag kollade ner på marken.
- Nej... det har hon inte.. varför sa hon inget..?
- Du får fråga henne, vi åker om 2 dagar, du ska nog packa.
Jag sprang upp för trappan till mitt rum, tog mobilen ur fickan slängde den snabbt i sängen. Letade fram några kläder och la dom i väskan. Jag slänga mig i sängen och tog min mobil.
jag började sms:a med Martina.
Hej! Jag är på väg ;) // Nacha
Men hon svarade inte tillbaka, jag satte på mig skorna och far till sjukhuset.
Jag kom in till sjukhuset och såg på alla dörrar jag gick förbi i hallen.
Jag hade skrivit ner sal nummret på handen tydligt, jag gick runt hela korridoren, och letade efter rätt sal.
- Hm... 231...231...2..3...1, sa jag för mig själv och kollade upp mot nummer skylten på dörren framför mig.
Jag klev in i rummet och där satt Martina och Justin.
- Marta, varför svarade du inte på mitt mess? Frågade jag.
Hon kollade på sin mobil.
- Oj förlåt, mobilen dog.
- Jaha, men då förstår jag.
- ..Förstår vadå?
- Att du inte ville svara, för någon anledning..
- Varför skulle jag inte svara?
- Jag vet inte.. kanske för att duinte sa till mig att du skulle till Thailand!
-Jag hade tänkt att berätta påväg till stranden..
Avsnitt gjort av: Isabelle. Hoppas ni gillade den;] Nästa avsnitt kommer inom kort c:
- Hej Mamma, vad är det?
- Hej, gumman. Hörde det där om Justin, är han okej?
- Jarå, två stukningar, men jag är jätte att han kom till mig, så att jag fick hjälpta till.
- Ja, det är väl bra.
- Men var det bara det?
- Nej, du måste komma hem, du kan gå tillbaka och besöka honom tills han skrivs ut.
- Uhm.. okej, vi hörs, mamma. Älskar dig.
- Puss, hejdå.
Jag vände mig mot Martina och Justin.
Jag kollade på Justin.
- Justin..? Sa jag lågt.
- yes, is something wrong?
- uhm.. i have to go..
- Va?! Vad ska du göra? Frågade Martina snabbt.
- Låt mig prata klart, svarade jag och sneglade på Martina. Jag fortsatte. Mum have something to say to me, but I will come back. I promise. Gotta go, see you!
Jag rusade hem, såg mamma vid dörren.
- Vad är det? Frågade jag.
- Vi ska åka till Göteborg nu i helgen, vi ska bo hos mormor. Visst ska det bli kul?
- Tack, Tack, Tack! Sa jag glatt. Vi bodde ju där när jag var liten, och jag saknar det. Kan vi besöka vårt gamla hus?
- Ja visst, om vi får det av nutida ägaren.
- Ja! Skrek jag högt! Men..
- Men vad? Frågade mamma.
- Justin och Martina då..?
- Åh...Justin kan inte komma med, han är ju skadad. Och Martina ska till Thailand igen vecka. Har hon inte sagt något till dig?
Jag kollade ner på marken.
- Nej... det har hon inte.. varför sa hon inget..?
- Du får fråga henne, vi åker om 2 dagar, du ska nog packa.
Jag sprang upp för trappan till mitt rum, tog mobilen ur fickan slängde den snabbt i sängen. Letade fram några kläder och la dom i väskan. Jag slänga mig i sängen och tog min mobil.
jag började sms:a med Martina.
Hej! Jag är på väg ;) // Nacha
Men hon svarade inte tillbaka, jag satte på mig skorna och far till sjukhuset.
Jag kom in till sjukhuset och såg på alla dörrar jag gick förbi i hallen.
Jag hade skrivit ner sal nummret på handen tydligt, jag gick runt hela korridoren, och letade efter rätt sal.
- Hm... 231...231...2..3...1, sa jag för mig själv och kollade upp mot nummer skylten på dörren framför mig.
Jag klev in i rummet och där satt Martina och Justin.
- Marta, varför svarade du inte på mitt mess? Frågade jag.
Hon kollade på sin mobil.
- Oj förlåt, mobilen dog.
- Jaha, men då förstår jag.
- ..Förstår vadå?
- Att du inte ville svara, för någon anledning..
- Varför skulle jag inte svara?
- Jag vet inte.. kanske för att duinte sa till mig att du skulle till Thailand!
-Jag hade tänkt att berätta påväg till stranden..
Avsnitt gjort av: Isabelle. Hoppas ni gillade den;] Nästa avsnitt kommer inom kort c:
Flickan och Justin 2 kap.1
Tja!:D Hade tänkt att Wilma och jag skulle börja med uppföljaren av Flickan och Justin:D
Jag börjar att göra de första avsnitten, så får Wilma fortsätta när hon kommer till baka från Borås:)
Men snart ska jag till frankrike, så vi får hoppas att det blir något efter detta avsnitt:P
Jag börjar att göra de första avsnitten, så får Wilma fortsätta när hon kommer till baka från Borås:)
Men snart ska jag till frankrike, så vi får hoppas att det blir något efter detta avsnitt:P
Filckan och Justin 2
Jag vaknade en sommar dag, när mamma ropade på mig.
När jag vaknade tänkte jag: Det är äntligen sommarlov och jag får vara med Justin.
- Gumman kom upp nu! Ropade mamma från köket.
- Jag kommer! Ropade jag tillbaka och log för mig själv.
Jag gick upp för trappan och satte mig vid matbordet.
- Oj, du verkar pigg, hur länge har du varit uppe? Frågade mamma.
- Vaknade för 10 minuter sen, jag är bara så glad för att det är första dagen på sommar lovet.
- Så bra då! Ät dina flingor nu gumman.
Jag började äta och hällde upp mjölk i glaset. Idag skulle bli en stor dag!
Jag gick till mitt rum och hämtade kläder från min gaderob, sen gick jag upp till badrummet och klädde på mig, borstade tänderna och kammade håret.
När jag var klar gick jag ner för trappan och jag hade jätte schyssta sommar kläder på mig.
Plötsligt ringde det på dörren, jag gick ner för att kolla vem det var, och öppnade.
- Oh , Hey Justin!
- Hey!
- So... What's up?
- Oh nothing, im....im just.. wanna.... eeeh.. never mind, sa han och gick iväg en bit, och han gick väldigt konstigt, han haltade, haltade väldigt mycket, det såg ut som om han inte kunde gå alls.
- Justin? sa jag och såg orolig ut.
- Yepp?
- Why... Why are you limping like that? Are you hurt somewhere?
- Im.... sa han och kollade ner.
Jag sprang mot honom och tog hans arm runt min axel, vi gick en bit och jag kände hur kan kämpade.
Jag såg en bänk lite längre fram och gick vidare mot den. Och satte Justin på bänken.
- Im just gonna lift up your leg and look whats wrong, okay?
- Okay.
Jag lyfte upp benet och drog upp byxbenet till låret.
- osch, osch. Osch! Skrek Justin.
- Sorry, Sorry, Im so sorry.
- Im okay.
- Im gonna call an abulance, Okay?
- okay.
Jag tog upp mobilen och slog 112.
- Ja, Hallå. Min vän har gjort illa sitt ben, och han haltar ganska mycket.
- Okej, kan du berätta vart ni är?
- Ehm... Stredgatan 241 Västerhaninge 352 26.
- Okej, vi kommer på direkten.
- Okay, Justin, they are here by a minute.
- They have to hurry up.
- Yes, ofcause Justin.
10 minuter senare, så kom abulancen, de kom ut 2 män och en tjej men en bår.
- Hej, ursäkta, det här är Justin Bieber, som kommer från Usa/Canada, så han kan inte Svenska.
- Okej, tack, vill du följa med in till abulancen?
- Ja,tack!
Jag gick in och satte mig brevid Justin, som låg på båren, med en kudde under foten.
- Are you okay? frågade en läkare.
- Im..... I don't know.
- Justin?
- What is it Nacha?
- We are there soon, don't worry.
Justin svarade inte och bara kolla upp i taket på abulancen.
20 minuter senare var vi framme, dom tod honom in till ett rum.
- Justn, I wan you to move over to the bed. You can do it.
Han satte sig upp och bytte till sjukhussängen.
- Osch...
- Are you okay? frågade en läkare.
- Yeah!
- I will x-ray your leg and check out what's wrong.
Medans hon rönkte Justins ben, höll jag honom i handen.
- Hehe, it tickels.
- Haha.
(Dingedingdong)
Det var ett sms, från Martina.
Du Nacha,
Drar till stranden,
hänger du med?
// Martina
Jag svarade tillbka till henne:
Aa, Lite senare.
Jag är på sjukhuset med Justin.
// Nacha
Och hon messade tillbaka:
Whaaat?!
Vad har hänt?????!!!!!!
Är han okej????
Går till stranden senare,
jag kommer förbi!
// Martina
- Justin, Martina is coming, she wanna know if you are okay, and what had happened.
- Okay.
- Well, Justin. Is just an ankle sprain and your knee is sprain too, but the knee is wores.
- is it okey? frågade Justin.
- Well, yes, but you have to use bandage and ice, but it will be okay by 2 weeks.
- Okay, can I go now?
- No, you have to wait.
- when can I ge t out of here then?
- You may go for 2 hours.
- Okay.
Jag såg Martina springa förbi det fönstret jag och Justin var i, och jag sprang för att öppna dörren åt henne.
- Martina, hit in!
- Hur är det med honom?!
- Han mår bra, det var bara en stukning i foten och knät.
- Aha, bra då.
- Aa.
Vi gick fram till Justin som låg i sjukhussängen.
- Are you okay? Frågade martina.
- Hi Martina, Yeah Im alright.
- Good, I was so worred about you.
- You was?
- Yeah.
- Thank you!
- No Problem.
Haha lite långt, men man vill ju inte sluta, aja Wiolma ska göra nästa iaf :D:D:D:D
Flickan och Justin kap. 35
- Va?! Jag har ingen mobil.
- Men hämta en då!!
- Men det behövs inte!
- Okej då..
Vi hörde att mamma kom upp från badet. Hon frågade oss varför vi inte öppnade dörren och sa att hon väntade på ett paket. Hon hade tydligen beställt en iPhone från datan.
Vi flyttade sen hem till sommaren och jag och Adam bodde ihop. Emilia var våran granne och Justin ville inte vara känd så det bara slutade. Han flyttade också till Sverige, på en gård nära oss. Martina flytta hem till sin mamma igen.
Asså palla inte göra värsta slutet så jag bara avslutade det. Boring, jag vet men iaf.. ;) av
- Men hämta en då!!
- Men det behövs inte!
- Okej då..
Vi hörde att mamma kom upp från badet. Hon frågade oss varför vi inte öppnade dörren och sa att hon väntade på ett paket. Hon hade tydligen beställt en iPhone från datan.
Vi flyttade sen hem till sommaren och jag och Adam bodde ihop. Emilia var våran granne och Justin ville inte vara känd så det bara slutade. Han flyttade också till Sverige, på en gård nära oss. Martina flytta hem till sin mamma igen.
Asså palla inte göra värsta slutet så jag bara avslutade det. Boring, jag vet men iaf.. ;) av
Flickan och Justin kap. 34
Dom hade klivit av bussen och satt och vänta på nästa buss.
- Inte? Vad konstigt.... Sa jag.
- Ja.. Jag trodde dem skulle komma samtidigt.
(RRRRRING RRRING)
Natacha tog upp sin mobil och svarade.
- Hallå.....? Ja, okej bra, hejdå.
- Vem var det? frågade Martina.
- Det var mamma, hon vill att vi kommer hem hem nu, vi väntar bara på att bussen ska komma. Det är jobbigt att man måste byta hela tiden.
De väntade tills bussen kom och åkte sen hem.
(pling)
- Im gonna go off here, ropade en tant längst bak i bussen.
Busschaffören öppnade bussdörren och lät henne gå av. Det tog typ 5 minuter innan hon hade gått av.
- Åååh, vad långsam hon är! stönade Martina.
- Ge det lite tid, sa Natacha....... AAAAH, men kan hon gå av någon gång då?!
- Jaha.... "Ge det lite tid", flinade Martina.
- Jaja, skrattade Natacha.
- NU är vi framme, äntligen! sa Martina.
Vi gick av och såg oss omkring.
- Hm.... vilken väg tog vi nu igen...? undrade Natacha.
- Hmmm.... det här hållet tror jag.
De gick åt det hållet, och såg en bil köra sakta och nära dom. De började gå snabbare och snabbare.
- Men vad i.. ?! tänkte Natacha.
- Varför förföljer bilden oss.. ?!
- Jag vet inte, men gå bara snabbare, kolla inte bak.
- Okej.
(TUUUT)
Martina hoppade nästan upp i luften och tog tag i Natacha och börja springa snabbt. Då började bilden åka snabbare. Mannen bakom ratten öppnade förnster rutan.
- Eeey, guys! Why are you running? Frågade Justin.
- Justin? Sa jag glatt. Justin!!! Skrek jag. Justin! Sa jag glatt igen.
Båda skrek "Justin!?!?!?!?!?!?!"
- What are you doing?! sa Martina.
- Oh sorry, Im just wondred where you two was going to.
- You scared us, Justin!
- Haha, Where are you going?
- Home, Can you drive us?
- Yeah, ofcourse.
- Thanks!
Vi hoppade in i bilen.
- Thanks for driving us Justin, sa Martina.
- Your welcome!
- So..... What are... you doing? Frågade Nacha utan ens veta vad hon sa.
- Eeeh...? Im driving, sa Justin och sneglade bak åt henne.
- Yeah.... sure, hehe.
- What are you two doing? frågade Martina.
- Nothing! svarade Justin snabbt, och kollade framåt.
Några minuter senare så var vi hemma igen.
- Thanks for driving us again Justin, bye, sa Nacha.
- Your welcome, have a good day.
Vi gick in och satte oss vid matbordet.
- Vad blir det för mat? frågade Nacha.
- Stuvade mackaroner och korv, svarade mamma.
Jag började äta strax innan Martina.
- Mamma...?
- Ja, gumman, sa mamman medans hon satte sig ner.
- Vi vill flytta tillbaka till Sverige.....
Martina nickade.
- Vill ni...? Vi flyttade nyss hit.
- Nyss? Det var 2 två och ett halvt år sedan vi kom hit! Och vi har tröttnat lite, vi ville bara flytta hit för att se Justin Bieber's konsert, och vi har.. typ gjort det nu.
- Vi får se... Jag ska sova på saken.
- Okej, men vi ska inte väl inte sova nu, klockan är bara halv sex......
- Nej, inte ni men jag ska gå och duscha.
- Okej..?
- Hihi.
(pling plong)
- Vem kan det vara? Undrade Martina.
- Vänta, vänta öppna inte först, bäst att kolla i brevinkastet.
- Brevinkastet..?
- Ja, vi kollar där först, för vi vet ju inte om det är någon mördare eller något.
- En mördare..? Den skulle ju inte ringa på! Kom du inte på något bättre?
- Men kom bara nu.
- Okej...
Vi gick och kollade in genom brevinkastet.
- Vem kan det vara... ? viskade Nacha.
- Jag vet inte... Bäst att inte öppna.
(PLING PLONG)
Hördes det igen.
- Oh oh, han börjar bli otålig......
- Bara mamma inte öppnar.
- Din mamma är väl i duschen.
- Ja, men vem tusan är det där......?
- OPEN UP! skrek en man i svart utanför dörren.
- Ring polisen, viskade Nacha.
_______________________________________________________________________________________________
Vem var det? Kommer polisen att komma? Varför är mamman så seg i duschen? Vad kommer han att göra? Kanske är det bara grannen som vill sälja kakor, vem vet, läs nästa avsnitt. Gjort av
- Inte? Vad konstigt.... Sa jag.
- Ja.. Jag trodde dem skulle komma samtidigt.
(RRRRRING RRRING)
Natacha tog upp sin mobil och svarade.
- Hallå.....? Ja, okej bra, hejdå.
- Vem var det? frågade Martina.
- Det var mamma, hon vill att vi kommer hem hem nu, vi väntar bara på att bussen ska komma. Det är jobbigt att man måste byta hela tiden.
De väntade tills bussen kom och åkte sen hem.
(pling)
- Im gonna go off here, ropade en tant längst bak i bussen.
Busschaffören öppnade bussdörren och lät henne gå av. Det tog typ 5 minuter innan hon hade gått av.
- Åååh, vad långsam hon är! stönade Martina.
- Ge det lite tid, sa Natacha....... AAAAH, men kan hon gå av någon gång då?!
- Jaha.... "Ge det lite tid", flinade Martina.
- Jaja, skrattade Natacha.
- NU är vi framme, äntligen! sa Martina.
Vi gick av och såg oss omkring.
- Hm.... vilken väg tog vi nu igen...? undrade Natacha.
- Hmmm.... det här hållet tror jag.
De gick åt det hållet, och såg en bil köra sakta och nära dom. De började gå snabbare och snabbare.
- Men vad i.. ?! tänkte Natacha.
- Varför förföljer bilden oss.. ?!
- Jag vet inte, men gå bara snabbare, kolla inte bak.
- Okej.
(TUUUT)
Martina hoppade nästan upp i luften och tog tag i Natacha och börja springa snabbt. Då började bilden åka snabbare. Mannen bakom ratten öppnade förnster rutan.
- Eeey, guys! Why are you running? Frågade Justin.
- Justin? Sa jag glatt. Justin!!! Skrek jag. Justin! Sa jag glatt igen.
Båda skrek "Justin!?!?!?!?!?!?!"
- What are you doing?! sa Martina.
- Oh sorry, Im just wondred where you two was going to.
- You scared us, Justin!
- Haha, Where are you going?
- Home, Can you drive us?
- Yeah, ofcourse.
- Thanks!
Vi hoppade in i bilen.
- Thanks for driving us Justin, sa Martina.
- Your welcome!
- So..... What are... you doing? Frågade Nacha utan ens veta vad hon sa.
- Eeeh...? Im driving, sa Justin och sneglade bak åt henne.
- Yeah.... sure, hehe.
- What are you two doing? frågade Martina.
- Nothing! svarade Justin snabbt, och kollade framåt.
Några minuter senare så var vi hemma igen.
- Thanks for driving us again Justin, bye, sa Nacha.
- Your welcome, have a good day.
Vi gick in och satte oss vid matbordet.
- Vad blir det för mat? frågade Nacha.
- Stuvade mackaroner och korv, svarade mamma.
Jag började äta strax innan Martina.
- Mamma...?
- Ja, gumman, sa mamman medans hon satte sig ner.
- Vi vill flytta tillbaka till Sverige.....
Martina nickade.
- Vill ni...? Vi flyttade nyss hit.
- Nyss? Det var 2 två och ett halvt år sedan vi kom hit! Och vi har tröttnat lite, vi ville bara flytta hit för att se Justin Bieber's konsert, och vi har.. typ gjort det nu.
- Vi får se... Jag ska sova på saken.
- Okej, men vi ska inte väl inte sova nu, klockan är bara halv sex......
- Nej, inte ni men jag ska gå och duscha.
- Okej..?
- Hihi.
(pling plong)
- Vem kan det vara? Undrade Martina.
- Vänta, vänta öppna inte först, bäst att kolla i brevinkastet.
- Brevinkastet..?
- Ja, vi kollar där först, för vi vet ju inte om det är någon mördare eller något.
- En mördare..? Den skulle ju inte ringa på! Kom du inte på något bättre?
- Men kom bara nu.
- Okej...
Vi gick och kollade in genom brevinkastet.
- Vem kan det vara... ? viskade Nacha.
- Jag vet inte... Bäst att inte öppna.
(PLING PLONG)
Hördes det igen.
- Oh oh, han börjar bli otålig......
- Bara mamma inte öppnar.
- Din mamma är väl i duschen.
- Ja, men vem tusan är det där......?
- OPEN UP! skrek en man i svart utanför dörren.
- Ring polisen, viskade Nacha.
_______________________________________________________________________________________________
Vem var det? Kommer polisen att komma? Varför är mamman så seg i duschen? Vad kommer han att göra? Kanske är det bara grannen som vill sälja kakor, vem vet, läs nästa avsnitt. Gjort av
Flickan och Justin kap. 33
- Och Martina!!! Det var så länge sen sist. Hur länge var du borta, en månad? sa mamma när hon såg oss gå in i vardagsrummet.
- Jag vet inte, tror ungefär 30 dagar eller nåt sånt..
- Aha, okej. Men vad gjorde dom med dig egentligen!? Du haltar ju.
- Vet inte.. Orkar inte förklara nu, den är 5 på morgonen men jag haltar för dom sparkade mig på benet hela tiden för att jag skulle vara tyst.
- Du måste vara hungrig!!
-Ja, lite.. Men just nu vill jag faktiskt bara sova.
Både jag och mamma hjälpte Martina att ta sig upp för trappan. Sen sov vi ända till 11 på dagen. Vi väktes av att Emilia ringde.
Just det! Hon kommer säkert vara jättearg på mig när jag svarar.
- Ehm...... Hej Emilia! Hur är det? svarade jag direkt när jag svarade som att ingenting hade hänt men det var ett tag sen jag var med henne och bara stack.
- Hur är det? Bra, men varför har du inte svarat när jag ringde dig!? Jag har ringt dig hundra gånger!
- Va, har du? Sorry men jag har varit lite upptagen liksom.. På sista tiden har det hänt jävligt mycket och jag är inte på humör för att bråka just nu!
- Hänt saker? Som vad?
- Det var värsta fajten och...... Oj, jag tror ínte jag fick säga något men jag ska klä på mig och sen kommer jag till dig. Då kan jag berätta mer och så..
- Visst, skynda! Jag vill höra!
Jag la på och sa att vi skulle åka till Emilia till Martina. Vi klädde på oss och satte upp hårat och så. Sen sa jag till mamma att vi skulle ut en stund och att vi skulle äta lite senare. Sen drog vi bussen till Emilia.
- Är din fot okej? sa jag till Martina när vi hade gått av.
- Visst.. Men vad är det du ska berätta egentligen, något jag inte vet?
- Först det här med dig, att vi hitta dig och det med foten och.... Jag har blivit bra i min fot igen! Jihi. Men i alla fall så är det en till grej också.. Som du inte heller vet.
- Okej, kom så går vi!
Så gick vi till hennes hus och plingade på. Hon öppnade och såg skitförvånad ut.
- M-m-martina!?
- Jag vet..
Vi gick in och tog av oss kläderna i hallen. Vi satte oss i soffan som stog i vardagsrummet.
- Jag kunde inte vara med dig för att jag "räddade" Martina, hon han ju varit försvunnen. Jag och polisen körde till ett ställe och hämtade henne och så satte polisen honom i fängelset. Han sparkade henne på benet hela tiden så vi var tvugna att gå till doktorn, som typ är är det bara en stukning.
- Oj!! Göra det ont? Hon vände sig mot Mattina.
- Ehh, ganska men nu är det bättre, svarade hon.
- Och en till grej. När jag bara stack.. Jag är ju tillsammans med Adam nu och jag blev gravid.
Jag tystnade och alla tre sa inget på en kort stund, sen fortsatte jag.
- Men.. Jag gjorde abort. Vi går ju fortfarande i skolan och så.. Så jag orkade inte med allt men jag och Adam kom överens om det så vi är inte arga på varandra eller något sånt.
- Vilken tur att ni är vänner då.. Men gjorde det ont?
- Ehh, jag vet inte.. Asså jag var nersövd så det är typ som en operation.
Martina brast ut. Hon visste inte det än, men det hade inte alls varit länge sen jag gjorde aborten. Hon blev nog chockad.. Hon var inte glad i alla fall.
- Va!? hon ställde sig upp. Hur kan du inte ha sagt något till mig? Jag trodde vi var BÄSTA vänner. Hur länge sen var det du upptäckte det?
- Det var väl.. Typ en månad sen och jag kunde inte säga något eftersom att du inte var här då. Så det är inte mitt fel, om du inte påstår att det var jag som kidnappade dig..
- Neej, det är inte ditt fel men jag blir bara så.... Ååååhh! Men när gjorde du aborten då?
- Snart 2 veckor sen tror jag..
Vi pratade inte mer om det. Det kändes skönare för alla. Vi pratade om lite annat, killar och så. Man måste ju hålla koll;) Vi stannade över på lunch, vi gjorde den själva. Köttfärssås och spagetti. Sen ringde jag mamma och sa att vi inte skulle äta hemma.
Efter lunchen precis ringde Martinas mamma. Dom pratade om allt möjligt.. Hon berättade om Justin Bieber, aborten, kidnappningen och det mästa vi hade varit med om.
När hon la på sa hon
- Jag vill åka tillbaka till Sverige..
- När man tänker på saken skulle jag faktiskt också vilja det. Vi har ju redan bott här i 2 och ett halvt år. Egentligen ville vi ju bara för Justin. Våran önskan är uppfylld.
Vi disskuterade det en stund och då ville Emilia också flytta. Mamma skulle säkert säga att det skulle bli för dyrt, men det var ju värt ett försök. Och nu var det ganska tidit på våren, om vi kunde hitta ett radhus snabbt skulle det nog gå till sommaren. Problemet var att vi hade så många vänner här och man vill ju inte bara flytta ifrån sina vänner..
Vi gick och mötte upp Adam, min underbara pojkvän. Nu var det bara jag som hade en pojkvän, Martina och Eric hade bråkat och Emilia ville vara med Justin men han ville inte vara med henne.
Alla fyra tog bussen hem till mig.
- Tänk att vi tar studenten i sommar! Sa Adam och avbröt tystnaden.
- Aa, det ska bli jättekul! Igår eller när det var så hade mina kläder och hatten kommit. Dom var jätte fina. svarade jag.
- Vad kul. Mina har inte kommit än, sa Emilia.
______________________________________________________________________________________________
inte så långt då men ändå;) Av -♥
- Jag vet inte, tror ungefär 30 dagar eller nåt sånt..
- Aha, okej. Men vad gjorde dom med dig egentligen!? Du haltar ju.
- Vet inte.. Orkar inte förklara nu, den är 5 på morgonen men jag haltar för dom sparkade mig på benet hela tiden för att jag skulle vara tyst.
- Du måste vara hungrig!!
-Ja, lite.. Men just nu vill jag faktiskt bara sova.
Både jag och mamma hjälpte Martina att ta sig upp för trappan. Sen sov vi ända till 11 på dagen. Vi väktes av att Emilia ringde.
Just det! Hon kommer säkert vara jättearg på mig när jag svarar.
- Ehm...... Hej Emilia! Hur är det? svarade jag direkt när jag svarade som att ingenting hade hänt men det var ett tag sen jag var med henne och bara stack.
- Hur är det? Bra, men varför har du inte svarat när jag ringde dig!? Jag har ringt dig hundra gånger!
- Va, har du? Sorry men jag har varit lite upptagen liksom.. På sista tiden har det hänt jävligt mycket och jag är inte på humör för att bråka just nu!
- Hänt saker? Som vad?
- Det var värsta fajten och...... Oj, jag tror ínte jag fick säga något men jag ska klä på mig och sen kommer jag till dig. Då kan jag berätta mer och så..
- Visst, skynda! Jag vill höra!
Jag la på och sa att vi skulle åka till Emilia till Martina. Vi klädde på oss och satte upp hårat och så. Sen sa jag till mamma att vi skulle ut en stund och att vi skulle äta lite senare. Sen drog vi bussen till Emilia.
- Är din fot okej? sa jag till Martina när vi hade gått av.
- Visst.. Men vad är det du ska berätta egentligen, något jag inte vet?
- Först det här med dig, att vi hitta dig och det med foten och.... Jag har blivit bra i min fot igen! Jihi. Men i alla fall så är det en till grej också.. Som du inte heller vet.
- Okej, kom så går vi!
Så gick vi till hennes hus och plingade på. Hon öppnade och såg skitförvånad ut.
- M-m-martina!?
- Jag vet..
Vi gick in och tog av oss kläderna i hallen. Vi satte oss i soffan som stog i vardagsrummet.
- Jag kunde inte vara med dig för att jag "räddade" Martina, hon han ju varit försvunnen. Jag och polisen körde till ett ställe och hämtade henne och så satte polisen honom i fängelset. Han sparkade henne på benet hela tiden så vi var tvugna att gå till doktorn, som typ är är det bara en stukning.
- Oj!! Göra det ont? Hon vände sig mot Mattina.
- Ehh, ganska men nu är det bättre, svarade hon.
- Och en till grej. När jag bara stack.. Jag är ju tillsammans med Adam nu och jag blev gravid.
Jag tystnade och alla tre sa inget på en kort stund, sen fortsatte jag.
- Men.. Jag gjorde abort. Vi går ju fortfarande i skolan och så.. Så jag orkade inte med allt men jag och Adam kom överens om det så vi är inte arga på varandra eller något sånt.
- Vilken tur att ni är vänner då.. Men gjorde det ont?
- Ehh, jag vet inte.. Asså jag var nersövd så det är typ som en operation.
Martina brast ut. Hon visste inte det än, men det hade inte alls varit länge sen jag gjorde aborten. Hon blev nog chockad.. Hon var inte glad i alla fall.
- Va!? hon ställde sig upp. Hur kan du inte ha sagt något till mig? Jag trodde vi var BÄSTA vänner. Hur länge sen var det du upptäckte det?
- Det var väl.. Typ en månad sen och jag kunde inte säga något eftersom att du inte var här då. Så det är inte mitt fel, om du inte påstår att det var jag som kidnappade dig..
- Neej, det är inte ditt fel men jag blir bara så.... Ååååhh! Men när gjorde du aborten då?
- Snart 2 veckor sen tror jag..
Vi pratade inte mer om det. Det kändes skönare för alla. Vi pratade om lite annat, killar och så. Man måste ju hålla koll;) Vi stannade över på lunch, vi gjorde den själva. Köttfärssås och spagetti. Sen ringde jag mamma och sa att vi inte skulle äta hemma.
Efter lunchen precis ringde Martinas mamma. Dom pratade om allt möjligt.. Hon berättade om Justin Bieber, aborten, kidnappningen och det mästa vi hade varit med om.
När hon la på sa hon
- Jag vill åka tillbaka till Sverige..
- När man tänker på saken skulle jag faktiskt också vilja det. Vi har ju redan bott här i 2 och ett halvt år. Egentligen ville vi ju bara för Justin. Våran önskan är uppfylld.
Vi disskuterade det en stund och då ville Emilia också flytta. Mamma skulle säkert säga att det skulle bli för dyrt, men det var ju värt ett försök. Och nu var det ganska tidit på våren, om vi kunde hitta ett radhus snabbt skulle det nog gå till sommaren. Problemet var att vi hade så många vänner här och man vill ju inte bara flytta ifrån sina vänner..
Vi gick och mötte upp Adam, min underbara pojkvän. Nu var det bara jag som hade en pojkvän, Martina och Eric hade bråkat och Emilia ville vara med Justin men han ville inte vara med henne.
Alla fyra tog bussen hem till mig.
- Tänk att vi tar studenten i sommar! Sa Adam och avbröt tystnaden.
- Aa, det ska bli jättekul! Igår eller när det var så hade mina kläder och hatten kommit. Dom var jätte fina. svarade jag.
- Vad kul. Mina har inte kommit än, sa Emilia.
______________________________________________________________________________________________
inte så långt då men ändå;) Av -
♥Flickan och Justin är på väg!;)
Hehe! Jag håller på med Flickan och Justin kap. 33 nu men asså det är lite svårt att komma på och sånt. Jag rättade också isabelles (HOST!) för att det inte ska vara så mycket fel.
Men nu ska jag i alla fall göra klart det,,,, Eller just nu ska jag hjälpa mamma bära så jag gör det ikväll... Om datan funkar dårå. Den är cp ibland..
Sålänge får ni några bilder;)
Justins vaxdocka, men asså den är kortare än honom.. ?
`
Justin glömde att dra upp sin gylf innan han gick upp på scenen.. ;)
Så jävla fin bid asså!:)
Och om ni undrar varför det är tjock text är det för att att det kommer av sig själv och det går inte att ta bort..
// Wilma♥
Men nu ska jag i alla fall göra klart det,,,, Eller just nu ska jag hjälpa mamma bära så jag gör det ikväll... Om datan funkar dårå. Den är cp ibland..
Sålänge får ni några bilder;)
Justins vaxdocka, men asså den är kortare än honom.. ?
`Justin glömde att dra upp sin gylf innan han gick upp på scenen.. ;)
Så jävla fin bid asså!:)
Och om ni undrar varför det är tjock text är det för att att det kommer av sig själv och det går inte att ta bort..
// Wilma♥
Flickan och Justin kap. 32
- Do you have an idéa? frågade polisen.
- Yes, I told Martina that, for a second ago.
- So what is it?
- Okay, we are gonna do lika this........ sa Natacha medans hon viskade till polisen, You gonna run to "Drewie" so he can "attack" you, and I can go and get Martina, okay?
- I get it!, but be careful.
- Ofcourse.
De gjorde som hon sa.
- Natacha!!!!!!!!!!!!!!
- Ssssh!!! Tyst, polisen distraherar Drewie!
- Okej.....
- kom, så tar jag loss dig, så kom nu!
- AJ!
- Har du gjort illa dig? frågade Nacha.
- Det är lugnt...
- Är du säker?
- Ja, kom nu! sa Martina.
De sprang till polisbilden, och satte sig längs bak.
- Come on! ropade Nacha till polisen.
Polisen sprang till bilen och körde.
Martina stönade och satte sig ordenkligt.
- Du har gjort illa dig eller hur? sa Nacha och satte armarna i kors.
- Ja.... Men han ... han.....ehm....
- Vad gjorde han?!
- Han sparkade mig hela tiden så att jag skulle.. vara tyst.
- Vart sparkade han dig?
- På benet, men.. det är lugnt!
- Nej det är det inte! Sätt upp benet på sättet brevid dig.
Martina gjorde det, och stönade till lite.
- Jag hjälper dig att få upp benet, sa Nacha.
Nacha tog tag i hennes ben mjukt, och lyfte upp den.
- Ojdå..... sa Nacha, den är helt blå?!=O
- Aj, var försiktig.
- Can you drive to the hospital?
- Why? Had something happend?! frågade polisen.
- Yes, Martina have to! Just drive, before my mum understand where I am.
Vi körde dit som tog 15 minuter.
När vi sen var framme så tog jag ut Martina ur bilen, och höll hennes arm över mena axlar.
- Aj, gå inte så snabbt.
- Förlåt, men vi har bråttom.
- Hurry up, sa polisen och förde oss in till väntrummet.
Vi satt där ine och väntade i 10 minuter.
- Martina Karlsson! Ropade en kvinna i vitt.
- Yes?
- It's your turn now.
- Oh, right.
Hon reste sig upp och satte armen över Nachas axel, och gick iväg till rummet.
- Jag är inte så säker på det här, sa Martina.
- Jodå, vi känner doktorn, han är den svenska doktorn som hjälpte mig förut.
- Okej då.
De gick till rum nummer 6 och knackade på dörren.
- Come in!
Jag öppnade dörren och gick in med Martina.
- Hej! sa Nacha.
- Men hejsan Natacha, vad har hänt den här gången?
- Min kompis här, Martina, har gjort illa sitt ben.. eller fot?
- Okej, Martina kom och sätt dig här på sängen.
Doktorn undersökte henne.
- Hur ont gör det? fråga han.
- Inte jätte mycket längre faktist.
- Okej, men lägg dig ner.
Hon la sig ner på sängen.
- Du har nog bara stukat vristen, det går över.
- Okej bra, sa Martina och log.
- Tack för att du hjälpte henne, sa Nacha.
- Det var så lite, kom tillbaka någon gång.
- Jadå, Hejdå.
Klockan slog 5 på morgonen.
FLÄMT!
- Vi måste hem snabbt! sa Nacha.
- Skynda.
- Can you drive us home? frågade Nacha polisen.
- Yes ofcourse.
När vi var framme så smög vi in utan ett enda knyst.
- Aj, aj, aj, aj..........aj..........
- Men sssh.
- Det är inte mitt fel, viskade Martina.
När dom gick, så knakade golvet jätte mycket och högt.
Lampan tändes i vardagsrummet.
- Ohoh!!
____________________________________________________________________________________________
Av :
- Yes, I told Martina that, for a second ago.
- So what is it?
- Okay, we are gonna do lika this........ sa Natacha medans hon viskade till polisen, You gonna run to "Drewie" so he can "attack" you, and I can go and get Martina, okay?
- I get it!, but be careful.
- Ofcourse.
De gjorde som hon sa.
- Natacha!!!!!!!!!!!!!!
- Ssssh!!! Tyst, polisen distraherar Drewie!
- Okej.....
- kom, så tar jag loss dig, så kom nu!
- AJ!
- Har du gjort illa dig? frågade Nacha.
- Det är lugnt...
- Är du säker?
- Ja, kom nu! sa Martina.
De sprang till polisbilden, och satte sig längs bak.
- Come on! ropade Nacha till polisen.
Polisen sprang till bilen och körde.
Martina stönade och satte sig ordenkligt.
- Du har gjort illa dig eller hur? sa Nacha och satte armarna i kors.
- Ja.... Men han ... han.....ehm....
- Vad gjorde han?!
- Han sparkade mig hela tiden så att jag skulle.. vara tyst.
- Vart sparkade han dig?
- På benet, men.. det är lugnt!
- Nej det är det inte! Sätt upp benet på sättet brevid dig.
Martina gjorde det, och stönade till lite.
- Jag hjälper dig att få upp benet, sa Nacha.
Nacha tog tag i hennes ben mjukt, och lyfte upp den.
- Ojdå..... sa Nacha, den är helt blå?!=O
- Aj, var försiktig.
- Can you drive to the hospital?
- Why? Had something happend?! frågade polisen.
- Yes, Martina have to! Just drive, before my mum understand where I am.
Vi körde dit som tog 15 minuter.
När vi sen var framme så tog jag ut Martina ur bilen, och höll hennes arm över mena axlar.
- Aj, gå inte så snabbt.
- Förlåt, men vi har bråttom.
- Hurry up, sa polisen och förde oss in till väntrummet.
Vi satt där ine och väntade i 10 minuter.
- Martina Karlsson! Ropade en kvinna i vitt.
- Yes?
- It's your turn now.
- Oh, right.
Hon reste sig upp och satte armen över Nachas axel, och gick iväg till rummet.
- Jag är inte så säker på det här, sa Martina.
- Jodå, vi känner doktorn, han är den svenska doktorn som hjälpte mig förut.
- Okej då.
De gick till rum nummer 6 och knackade på dörren.
- Come in!
Jag öppnade dörren och gick in med Martina.
- Hej! sa Nacha.
- Men hejsan Natacha, vad har hänt den här gången?
- Min kompis här, Martina, har gjort illa sitt ben.. eller fot?
- Okej, Martina kom och sätt dig här på sängen.
Doktorn undersökte henne.
- Hur ont gör det? fråga han.
- Inte jätte mycket längre faktist.
- Okej, men lägg dig ner.
Hon la sig ner på sängen.
- Du har nog bara stukat vristen, det går över.
- Okej bra, sa Martina och log.
- Tack för att du hjälpte henne, sa Nacha.
- Det var så lite, kom tillbaka någon gång.
- Jadå, Hejdå.
Klockan slog 5 på morgonen.
FLÄMT!
- Vi måste hem snabbt! sa Nacha.
- Skynda.
- Can you drive us home? frågade Nacha polisen.
- Yes ofcourse.
När vi var framme så smög vi in utan ett enda knyst.
- Aj, aj, aj, aj..........aj..........
- Men sssh.
- Det är inte mitt fel, viskade Martina.
När dom gick, så knakade golvet jätte mycket och högt.
Lampan tändes i vardagsrummet.
- Ohoh!!
____________________________________________________________________________________________
Av :
Flickan och Justin kap. 31
Det hände inget mer på hela kvällen eftersom att jag radan hade ringt till Adam och sagt att jag inte fick gå ut och till Emilia att jag inte kunde komma på grund av mitt ben.
Jag sov inte så mycke eftersom att jag var orolig över Martina. Tänk att jag hade glömt bort henne!
(diliding dangdang sangsungsneng) Polisen ringde, fast det var mitt i natten.
-Hi, have you found something?
-The guy called Drewie and he is "known" to the police and he is suspected of several crimes. He has also been in prsion for five years. We have to find her.
-Yes, but she called me yesterday.
-Did she said where she was or something?
-No, she just said some word before Drewie come and took he's hand over her mouth. She screamed. And then he shut the phone of.
-Wait a second. - No.. Yeah, can you give them to me, please? Thanks.
Man hörde att han bläddrade förbi massa papper.
-Here we have it! It a plase, where he lived for many years ago. They can be there. I think they are there because she said little more than a hour in the car and it take one hour and fifteen minuts.
-It's on a meabow?
-No the house but there is one outside the house.
-Okey, good. Can i go with you? And was in the car..
-Yes, you can wait outside the car if you want to but not in the house.
-Sure. We going there now, right?
-Yes, you can go out and sit down in the car.
- Ofcourse I can! Så gick jag ut, och stängde dörren så tyst jag kunde, så att mamma inte skulle höra.
Och 3 minuter senare så kom han, jag frös typ ihjäl där ute.
- F-f-f-f-f-fineally, sa jag.
- It's cold out there?
- YES, why took that so long time to just drive here?
- Hehe, Im sorry for that, My car had a puncture.
- Oh, Okay, Just.... drive now, my mom is gonna wake up soon, I think.
- Okay, Let's go!
Efter ungefär en halvtimme, så hade jag sommat vid bil fönstret, jag hade tryckt upp ansiktet på vidrutan.
Polisen började skaka på mig, men jag märkte inget.
- Hello? Are you there? WAKE UP!
Han gick ut och kollade runt, det var ett kusligt ställe, där det fanns flera gamla bildäck, sand mitt på gatan och sönderkrossande lycktstolpar.
- NO! Stop!!!!!! Var det någon som skrek.
- What a hell what that?!
Han började små spring mot ett staket med en pistol i vädret.
- Leave her alone!!!!!!!!!! Skrek polisen så att jag vaknade och hoppade ut ur bilden.
jag sprang så fort jag kunde och jag såg polisen och Martina.
- Martina!
- Natacha! Hjälp mig!
- Jag kommer, jag har en idé.
Jag viskade idén till polisen och vi gjorde det.
______________________________________________________________________________________________
Undrar vad killen gjort mot Martina, vad var det för idé? Läs nästa av snitt;)
Av:
Jag sov inte så mycke eftersom att jag var orolig över Martina. Tänk att jag hade glömt bort henne!
(diliding dangdang sangsungsneng) Polisen ringde, fast det var mitt i natten.
-Hi, have you found something?
-The guy called Drewie and he is "known" to the police and he is suspected of several crimes. He has also been in prsion for five years. We have to find her.
-Yes, but she called me yesterday.
-Did she said where she was or something?
-No, she just said some word before Drewie come and took he's hand over her mouth. She screamed. And then he shut the phone of.
-Wait a second. - No.. Yeah, can you give them to me, please? Thanks.
Man hörde att han bläddrade förbi massa papper.
-Here we have it! It a plase, where he lived for many years ago. They can be there. I think they are there because she said little more than a hour in the car and it take one hour and fifteen minuts.
-It's on a meabow?
-No the house but there is one outside the house.
-Okey, good. Can i go with you? And was in the car..
-Yes, you can wait outside the car if you want to but not in the house.
-Sure. We going there now, right?
-Yes, you can go out and sit down in the car.
- Ofcourse I can! Så gick jag ut, och stängde dörren så tyst jag kunde, så att mamma inte skulle höra.
Och 3 minuter senare så kom han, jag frös typ ihjäl där ute.
- F-f-f-f-f-fineally, sa jag.
- It's cold out there?
- YES, why took that so long time to just drive here?
- Hehe, Im sorry for that, My car had a puncture.
- Oh, Okay, Just.... drive now, my mom is gonna wake up soon, I think.
- Okay, Let's go!
Efter ungefär en halvtimme, så hade jag sommat vid bil fönstret, jag hade tryckt upp ansiktet på vidrutan.
Polisen började skaka på mig, men jag märkte inget.
- Hello? Are you there? WAKE UP!
Han gick ut och kollade runt, det var ett kusligt ställe, där det fanns flera gamla bildäck, sand mitt på gatan och sönderkrossande lycktstolpar.
- NO! Stop!!!!!! Var det någon som skrek.
- What a hell what that?!
Han började små spring mot ett staket med en pistol i vädret.
- Leave her alone!!!!!!!!!! Skrek polisen så att jag vaknade och hoppade ut ur bilden.
jag sprang så fort jag kunde och jag såg polisen och Martina.
- Martina!
- Natacha! Hjälp mig!
- Jag kommer, jag har en idé.
Jag viskade idén till polisen och vi gjorde det.
______________________________________________________________________________________________
Undrar vad killen gjort mot Martina, vad var det för idé? Läs nästa av snitt;)
Av:
Flickan och Justin kap. 30
- Come on now, now we gonna go to the policestation, sa polisen, och öppnade polisbilsdörren.
Vi gick in och satte oss längst bak.
(15 minuter senare)
När vi var framme vid polisstationen, så sa han att vi skulle följa med in till förhörsrummet för att han skulle förhöra oss.
- Okey, Where she said she was?
- Ehm... ehm.... I can't remember... Oh I got it, a meadow.
- Right... Ehm... when she called you and added on the phone?
- Ehm.. I can look.
- Okey.
Jag kollade när hon ringde och när hon la på.
- She called me at 7:oo pm at the evening.
- Okey, Im gonna go and copy that you have said, so you two can go now, I can call when we found anything, where she can be.
Vi gick ut ur rummet, jag kom på att jag skulle vara hemma till maten.
Jag knuffade till Adam med armbågen.
- Psst.... Ey, jag måste hem snabbt, men dom får inte att vi komemr hem med en polis bil.
- Okej, jag har en idé! Istället för att åka tillbaka med polisbil kan vi ju åka hem med buss... snälla rara.... sa han sarkastiskt.
- Men jag har inget busskort eller pengar med mig.
- Kan vi gå hem?
- Är du galen?! Det tar typ 30 minuter att gå hem till fots.
- Okej, vi ber poliserna att stanna vid närmaste hållplats.
- Okej. - Can you drive us home, but can you stop at the nearest bus stop?
- Sure, sa polisen och gick ut till sin bil.
När vi var hemma så frågade mamma vart Martina var.
Och så självklart gick Adam hem till sig först.
- Ehm... Ehmmmm.. hon ... är hos Emilia! sa jag snabbt, och pustade ut.
Jag gick upp till köket och satte mig.
Men jag ville inte att mamma skulle fråga varför jag pustade ut när jag sa det, för att det syns när jag ljuger.
Men hon frågade aldrig.
När jag var klar så sprang jag ner, men jag snubblade och jag skrek som bara den.
Mamma sprang till mig och kollade varför jag skrek som en stucken gris.
- Vad hände gumman?!
Jag fick tårar i ögonen.
- Aj, aaaj, aj aj aj aj, mitt ben igen...
- Ska vi ta dig till en doktor igen?
- Nej, det var bara för att mitt ben inte var färdigväxt från när jag bröt den.
Jag var tvungen att använda min gamla kryckor igen.
- Nu måste du stanna inne, sa mamma.
- Men nej varför?!
- Tänk på ditt ben gumman, imorgon kan du gå ut igen.
- Okej.... suckade jag.
Men när jag gick ner så ringde mobilen.
Jag tog upp den snabbt, det var Martina!
- Vad är det?!
- Snällaaaa hjälp mig, jag är bunden!!!
- Håll ut jag ringer polisen!
- Nej det ska du inte alls, sa en kille - Neeeeeeeeeeeeej stopp!!! hördes Martinas röst i bakgrunden.
Någon höll för hennes mun så att hon inte kunde prata.
- Hmah mahmammahmahamam, Det var Martina, hon försökte prata medans killen höll för hennes mun.
- Låt henne vara! skrek jag.
- vad håller du på med där nere?! frågade mamma.
- INGET!
- du låter henne vara din gangster!!
(pip pip pip pip)
Dom la på luren.
________________________________________________________________________________
OO vad hände med Martina? hur kommer Natacha att komma dit, med ett ont ben? Kommer hon att ringa polisen? AV :
Vi gick in och satte oss längst bak.
(15 minuter senare)
När vi var framme vid polisstationen, så sa han att vi skulle följa med in till förhörsrummet för att han skulle förhöra oss.
- Okey, Where she said she was?
- Ehm... ehm.... I can't remember... Oh I got it, a meadow.
- Right... Ehm... when she called you and added on the phone?
- Ehm.. I can look.
- Okey.
Jag kollade när hon ringde och när hon la på.
- She called me at 7:oo pm at the evening.
- Okey, Im gonna go and copy that you have said, so you two can go now, I can call when we found anything, where she can be.
Vi gick ut ur rummet, jag kom på att jag skulle vara hemma till maten.
Jag knuffade till Adam med armbågen.
- Psst.... Ey, jag måste hem snabbt, men dom får inte att vi komemr hem med en polis bil.
- Okej, jag har en idé! Istället för att åka tillbaka med polisbil kan vi ju åka hem med buss... snälla rara.... sa han sarkastiskt.
- Men jag har inget busskort eller pengar med mig.
- Kan vi gå hem?
- Är du galen?! Det tar typ 30 minuter att gå hem till fots.
- Okej, vi ber poliserna att stanna vid närmaste hållplats.
- Okej. - Can you drive us home, but can you stop at the nearest bus stop?
- Sure, sa polisen och gick ut till sin bil.
När vi var hemma så frågade mamma vart Martina var.
Och så självklart gick Adam hem till sig först.
- Ehm... Ehmmmm.. hon ... är hos Emilia! sa jag snabbt, och pustade ut.
Jag gick upp till köket och satte mig.
Men jag ville inte att mamma skulle fråga varför jag pustade ut när jag sa det, för att det syns när jag ljuger.
Men hon frågade aldrig.
När jag var klar så sprang jag ner, men jag snubblade och jag skrek som bara den.
Mamma sprang till mig och kollade varför jag skrek som en stucken gris.
- Vad hände gumman?!
Jag fick tårar i ögonen.
- Aj, aaaj, aj aj aj aj, mitt ben igen...
- Ska vi ta dig till en doktor igen?
- Nej, det var bara för att mitt ben inte var färdigväxt från när jag bröt den.
Jag var tvungen att använda min gamla kryckor igen.
- Nu måste du stanna inne, sa mamma.
- Men nej varför?!
- Tänk på ditt ben gumman, imorgon kan du gå ut igen.
- Okej.... suckade jag.
Men när jag gick ner så ringde mobilen.
Jag tog upp den snabbt, det var Martina!
- Vad är det?!
- Snällaaaa hjälp mig, jag är bunden!!!
- Håll ut jag ringer polisen!
- Nej det ska du inte alls, sa en kille - Neeeeeeeeeeeeej stopp!!! hördes Martinas röst i bakgrunden.
Någon höll för hennes mun så att hon inte kunde prata.
- Hmah mahmammahmahamam, Det var Martina, hon försökte prata medans killen höll för hennes mun.
- Låt henne vara! skrek jag.
- vad håller du på med där nere?! frågade mamma.
- INGET!
- du låter henne vara din gangster!!
(pip pip pip pip)
Dom la på luren.
________________________________________________________________________________
OO vad hände med Martina? hur kommer Natacha att komma dit, med ett ont ben? Kommer hon att ringa polisen? AV :
Flickan och Justin kap. 29
Jag sprang hem till Adam det fortaste jag kunde, jag orkade inte ta bussen. Skit! Jag skulle ju egentligen hem till Emilia nu..
-Hej Emilia, jag är jätte jätte ledsen men jag kan inte komma till dig just nu. Det har hänt en grej som jag måste fixa nu på direkten.
-Okeej, jag förstår men vad är det?
-Jag kan tyvärr inte berätta nu men när jag har tid ska jag berätta exakt allt för dig. Vi ses senare då. Jag ringer.
-Okej, ser dig.
-Aa.
Sen la jag på och plingade på dörren. Det var Adam som öppnade.
-Är du redan tillbaka? Vad har hänt?
-Emh, du vet Martina? Hon var ju försvunnen och jag glömde bort henne! Jag kollade på mobilen. Det är hon som ringer!!
-Så svara då.
-Hej, jag har varit jätteorolig, vart är du!?
-Jag vet inte, det är en äng. Och ett träd, ett stort träd. Ek tror jag.
-Men vart har du varit hela tiden?
-Jag vet inte, i något hus.
-Kan du komma hem på egen hand? Mår du värkligen bra, för du låter lite risig.
-Ja, jag mår.. Eller jag mår sådär, jag känner mig lite drogad bara. Och jag skulle kunna ta tåget eller bussen hem men någon har stulit mitt busskort.
-Men känner du igen dig.. ? Jag menar om du skulle vara i närheten.
-Nej, jag är inte nära. Jag åkte i en bil i minst en timme.
-Hur ska vi kunna hitta dig då?
-Jag..
Hennes röst avbröts av att några kom mot henne. Man hörde att hon viskade lite, jag tror att det var för att dom inte skulle höra vad hon sa till mig.
-Men jag måste lägga på nu, men jag åkte i en skåpbil och den var mörkblå. registreringnummret var BWW 745.
-Men snälla!! Lägg inte på..
Hon la ändå på men innan hörde man två röster prata med varandra, två killröster.
-What we gonna with her?
-I don't know. Maby... (sen hörde man inte) bed??
-Bed? Are you sure?
-Not so but pretty. We don't want to hurt her, right?
-No, that's true..
Sen hördes det en massa prassel. Sen la hon på.
-Hon..
-Jag hörde. Men vi måste typ ringa polisen eller gör något i alla fall! Hon är ju kidnappad och har varigt det i 5-6 dagar nu! Det börjar bli bråttom, tänk om hon är skadad eller nåt.
-Hon sa ju inget när hon ringde men hon kanske inte kände det eller så skadar dom henne nu. Vem vet, men vi ringer till polisen. Det är det bästa vi kan göra.
-Aa, ring du. Men du spelade väl in samtalet så att polisen har något att gå på?
-Självklart! Jag är inte dum.
-Hi, you have call 911, what do you search?
-The cop.
Sen kopplades jag vidare till en polisman.
-That's happend?
-Hi, my friend has been kidnapped. We don't know where she is or something but she called me for some minutes ago. I have share it on my phone.
-Oh, so good. Where are you?
-At the 29th Street in Sant louis, Missiouri.
-Okay, we come so fast we can.
Så la båda på. Jag visste att det skulle ta ett tag eftersom att det hade gjort det förra gången.
-Ja, dom kommer så fort dom kan. Bla bla, bla.
-Mm, då får vi tid för att prata om barnet.
-Om det ja, det är tur att vi inte har behövt åka dit igen. Om du vet att jag ska behålla det, va?
-Ja.. Jag är värkligen lycklig, jag har fått den äran att bli pappa. Om det inte blir missfall... Jag vet inte om jag skulle skriva tills jag inte hade någon röst kvar eller om jag skulle gråta så mycke att jag grunkna i mina egna tårar.
-Åh, det var värkligen fint sagt. Men jag har gått upp lite i vikt och jag har bara varit det i en månad! Tänk, en månad och jag ska vara det i 8 månader till!
-Mm, det är jobbigt under tiden men man får ju något väldigt fin av det.
-Jag har en grej jag måste berätta... Det här kanske kommer som en chock och jag vet inte vad du tycker om det. Jag var tyst en lite stund. Jag vill åka tillbaka hem till Sverige! Jag ville träffa Justin och gå på hans konsert och nu har jag fått gjort det.. Men jag saknar faktiskt Sverige mycke.
-När jag tänker efter gör jag också det. Även om vi inte kom hit tillsammans.. Vi går ju ut skolan nu om någon månad. Öch du är ju mammaledig så vi kan lika görna flytta hem tillsammans i ett hus. Bara du och jag.
-Vi kan väl se om vi har råd.
-Råd!? Jag är Justin Bieber's bästa vän, jag har cash. Martina kan flytta hem till sin mamma eller så kommer hennes mamma ner hit.
-Jag tror hellre hon bor nära mig.
Just som då hörde vi att polisen stannade på framsidan. Vi hatt ju på gräset på baksidan och hade det trevligt. Vi gick i allafall till framsidan. Jag tog upp mobilen och satte på inspelningen av samtalet.
-Hm, do you maby know where she can be?
-No, we live here but we bon't can so really much about this place.
-Okay, but she says she was where?
-In a meadow. Somewhere. And the blue car, BWW 745.
-Does she said that the car was blue and BWW 745?
-Yes.
-I want you two to come to the station.
-Why? It is something special with him? frågade Adam osäkert
-Yeah, you have no idea. The guy is verry known to the police. He escaped from prison to 7-8 days ago. I've tried to keep my eyes open but it's lasting quite difficult.
Vi satte oss i baksätet i polisbilen och sedan körde vi iväg mot stationen. Vi åkte dit under tystnad. Men jag kunde inte låta bli att undra.
-So this guy, is he dangerous?
-Wes, but he could have change but I don't think so.
-Have you no idea who he was with?
-Maby, maby.. I gues no, but we have some people he has worked for before. It gan be one of them but I don't know. It's so many questions and soon we will get so many answers. I really hope, because it's no fun to be with him. That it the only thing I can say sure right now.
______________________________________________________________________________________________
Vem är den farliga mannen? Vart är Martina? Mår hon värkligen bra? Vad kommer hända på stationen? Kommer dom flytta tillbaka till Sverige? Kommer dom få missfall?
Så många frågor och dom kanske du får svar på i nästa avsnitt! Eller nästa efter det så fortsätt att läsa! Det betyder mycke för oss=)
//
-Hej Emilia, jag är jätte jätte ledsen men jag kan inte komma till dig just nu. Det har hänt en grej som jag måste fixa nu på direkten.
-Okeej, jag förstår men vad är det?
-Jag kan tyvärr inte berätta nu men när jag har tid ska jag berätta exakt allt för dig. Vi ses senare då. Jag ringer.
-Okej, ser dig.
-Aa.
Sen la jag på och plingade på dörren. Det var Adam som öppnade.
-Är du redan tillbaka? Vad har hänt?
-Emh, du vet Martina? Hon var ju försvunnen och jag glömde bort henne! Jag kollade på mobilen. Det är hon som ringer!!
-Så svara då.
-Hej, jag har varit jätteorolig, vart är du!?
-Jag vet inte, det är en äng. Och ett träd, ett stort träd. Ek tror jag.
-Men vart har du varit hela tiden?
-Jag vet inte, i något hus.
-Kan du komma hem på egen hand? Mår du värkligen bra, för du låter lite risig.
-Ja, jag mår.. Eller jag mår sådär, jag känner mig lite drogad bara. Och jag skulle kunna ta tåget eller bussen hem men någon har stulit mitt busskort.
-Men känner du igen dig.. ? Jag menar om du skulle vara i närheten.
-Nej, jag är inte nära. Jag åkte i en bil i minst en timme.
-Hur ska vi kunna hitta dig då?
-Jag..
Hennes röst avbröts av att några kom mot henne. Man hörde att hon viskade lite, jag tror att det var för att dom inte skulle höra vad hon sa till mig.
-Men jag måste lägga på nu, men jag åkte i en skåpbil och den var mörkblå. registreringnummret var BWW 745.
-Men snälla!! Lägg inte på..
Hon la ändå på men innan hörde man två röster prata med varandra, två killröster.
-What we gonna with her?
-I don't know. Maby... (sen hörde man inte) bed??
-Bed? Are you sure?
-Not so but pretty. We don't want to hurt her, right?
-No, that's true..
Sen hördes det en massa prassel. Sen la hon på.
-Hon..
-Jag hörde. Men vi måste typ ringa polisen eller gör något i alla fall! Hon är ju kidnappad och har varigt det i 5-6 dagar nu! Det börjar bli bråttom, tänk om hon är skadad eller nåt.
-Hon sa ju inget när hon ringde men hon kanske inte kände det eller så skadar dom henne nu. Vem vet, men vi ringer till polisen. Det är det bästa vi kan göra.
-Aa, ring du. Men du spelade väl in samtalet så att polisen har något att gå på?
-Självklart! Jag är inte dum.
-Hi, you have call 911, what do you search?
-The cop.
Sen kopplades jag vidare till en polisman.
-That's happend?
-Hi, my friend has been kidnapped. We don't know where she is or something but she called me for some minutes ago. I have share it on my phone.
-Oh, so good. Where are you?
-At the 29th Street in Sant louis, Missiouri.
-Okay, we come so fast we can.
Så la båda på. Jag visste att det skulle ta ett tag eftersom att det hade gjort det förra gången.
-Ja, dom kommer så fort dom kan. Bla bla, bla.
-Mm, då får vi tid för att prata om barnet.
-Om det ja, det är tur att vi inte har behövt åka dit igen. Om du vet att jag ska behålla det, va?
-Ja.. Jag är värkligen lycklig, jag har fått den äran att bli pappa. Om det inte blir missfall... Jag vet inte om jag skulle skriva tills jag inte hade någon röst kvar eller om jag skulle gråta så mycke att jag grunkna i mina egna tårar.
-Åh, det var värkligen fint sagt. Men jag har gått upp lite i vikt och jag har bara varit det i en månad! Tänk, en månad och jag ska vara det i 8 månader till!
-Mm, det är jobbigt under tiden men man får ju något väldigt fin av det.
-Jag har en grej jag måste berätta... Det här kanske kommer som en chock och jag vet inte vad du tycker om det. Jag var tyst en lite stund. Jag vill åka tillbaka hem till Sverige! Jag ville träffa Justin och gå på hans konsert och nu har jag fått gjort det.. Men jag saknar faktiskt Sverige mycke.
-När jag tänker efter gör jag också det. Även om vi inte kom hit tillsammans.. Vi går ju ut skolan nu om någon månad. Öch du är ju mammaledig så vi kan lika görna flytta hem tillsammans i ett hus. Bara du och jag.
-Vi kan väl se om vi har råd.
-Råd!? Jag är Justin Bieber's bästa vän, jag har cash. Martina kan flytta hem till sin mamma eller så kommer hennes mamma ner hit.
-Jag tror hellre hon bor nära mig.
Just som då hörde vi att polisen stannade på framsidan. Vi hatt ju på gräset på baksidan och hade det trevligt. Vi gick i allafall till framsidan. Jag tog upp mobilen och satte på inspelningen av samtalet.
-Hm, do you maby know where she can be?
-No, we live here but we bon't can so really much about this place.
-Okay, but she says she was where?
-In a meadow. Somewhere. And the blue car, BWW 745.
-Does she said that the car was blue and BWW 745?
-Yes.
-I want you two to come to the station.
-Why? It is something special with him? frågade Adam osäkert
-Yeah, you have no idea. The guy is verry known to the police. He escaped from prison to 7-8 days ago. I've tried to keep my eyes open but it's lasting quite difficult.
Vi satte oss i baksätet i polisbilen och sedan körde vi iväg mot stationen. Vi åkte dit under tystnad. Men jag kunde inte låta bli att undra.
-So this guy, is he dangerous?
-Wes, but he could have change but I don't think so.
-Have you no idea who he was with?
-Maby, maby.. I gues no, but we have some people he has worked for before. It gan be one of them but I don't know. It's so many questions and soon we will get so many answers. I really hope, because it's no fun to be with him. That it the only thing I can say sure right now.
______________________________________________________________________________________________
Vem är den farliga mannen? Vart är Martina? Mår hon värkligen bra? Vad kommer hända på stationen? Kommer dom flytta tillbaka till Sverige? Kommer dom få missfall?
Så många frågor och dom kanske du får svar på i nästa avsnitt! Eller nästa efter det så fortsätt att läsa! Det betyder mycke för oss=)
//
Flickan och Justin kap. 28
När vi var framme, så gick vi in, och satte oss i vänt rummet.
- Natacha and Adam? Ropade en skötiska.
Vi gick in rum 5 och där stod en man, som var doktor.
- Hi, You should be Natacha and Adam, sa han, My name is dr. Mac, and can you tell me what had happened?
- Okey, dr. Mac, me and Adam had.... you know... so im pregnant.
- Okey, can you tell me when the baby show up in your stomach?
- Ehm.... I think it's was... when was it Adam?
- Ehm.. it's was for about 2 weeks ago.
- Okey, so you gonna have your baby in nine months, and when it hurts, you gonna drive here so fast you can.
- Okey, did this cost?
- No, we just talk,so it's free, but when you will give birth to the baby, will it cost.
- Okey, thanks for the help.
Vi åkte hem och vi satt alldeles tysta.
Adam gick in till sig, så jag tog bussen hem till mitt hus.
- Jag är hemma! Ropade jag.
-Vad bra. Men tycker inte du att vi ska säga något till pappa? Han är ju på jobbet.
-Em.. Jo, men vi kan vl göra det när han kommer hem?
-Okej, det är ditt barn så det är du som bestämmer vilka som får veta.
-Jag går upp på mitt rum så länge!
Jag tog upp mobilen och tog upp Emilias nummer. Det gick ganska många signaler innan hon svarade.
-Hej Natacha! Det var ett tag sedan. Vill du komma över en stund?
-Visst men jag ska bara äta först men sen kommer jag. Och jag har också en grej jag måste säga till dig och jag vill inte göra det på telefon. Det känns konstigt så jag säger det när jag kommer.
-Okej, bra! Hej då så länge.
-Hej då.
Jag gick ner till köket för att äta. Maten stog redan framme.
- Vad blir det? Frågade jag.
- Kebab, sa mamma.
Jag satte mig vid matbordet, och just då frågade mamma: Men vart är Martina?
Jag fick som uggleögon när hon frågade det, jag tänkte: ÅH du himmel! jag glömde helt bort henne.
- Mamma jag kommer sen, jag ska hämta henne hos.... ehm...... Emilie, ljög jag.
- Okej, men kom hem innan pappa kommer, så vi hinner äta.
Jag sprang ner, och tog inte ens på mig någon jacka.
jJag ringde på Justin.
- Is Martina there? I have to get her now!
- What no, she isnot her, have you don't find her yet?
- No, so why I should searcing for her?!
- Okey?..... I can help you....
- NO! You have already responded to everything for me, so I ask Adam! Bye!
Så srpang jag till Adam.
- Hi Adam, have you seen Martina?
- Yes she is with Emilie, at Emilies home.
- Thanks.
Jag sprang till Emilie.
- Emilie, Jag måste ta hem Martina!!!!
- Okej, Okej, vi som började ha så kul.
Vi gck hem, och pappa hade fortfarande inte kommit hem än.
- VI är hemma nu, sa jag och kollade jag på henne i ögonen, jag var ganska allvarlig nu när det gällde att hon var borta länge, utan att säga till om det.
Vi gick upp för trappan och satte oss.
- Mm, vad god mat det är, sa Martina, jag älskar kebab.
- Jag me.
Klockan blev nio och vi gick och la oss.
- Upp och hoppa flickor! ropade mamma, Det är skola.
(gäsp)
- Suck inte skolan igen, sa jag.
- Ja exakt, varför är det måndag nu?
- Jaja, nu måste vi skynda, vi har en timme på oss.
Vi gick upp i köket och fixade flingor.
Sen gick vi till varsitt badrum, och klädde på oss, sen borstade vi tänderna.
Vi gick till skolan och på vägen dit såg vi Adam, Davin och Eric.
- Hej killar, sa jag, jag kollade på Adam och sa: "Hi Adam"
- Hi girls, sa han tillbaka.
- Hej på er tjejer, sa Davin och Eric samtidigt.
- Eric du vet väl att vi har läxa till idag? frågade jag.
- Ehm.... mm.... V..visst... han himlade med ögonen, och kollade ner i marken.
- Suck.
Vi var i skolan och nu skulle Davin och Adam till sin klass, och jag, Martina och Eric gick till vårat klassrum.
- hm.. Undrar vart Emilie är? Frågade Eric.
- Jag hoppas hon redan är i skolan.
Vi gick in i klassrummet, och där var alla väldigt livliga.
Alla sprang, tjöt, och prata.
- Shut up!!!!!! Skrek en kille.
Alla tystnade, och börja grupp prata.
- Why he talking? He had almost never talk before.... Viskade en tjej.
Sen kom fröken.
- Sssh! Be quiet, please, sa hon.
Alla blev tysta coh satt sig ner.
(adingendinggangendang)
Jag fick ett SMS.
Jag blev narvös och jag höll handen för min ficka så att det inte skulle höras, men jag lyckades inte så bra.
- Ssssh! Hyssjade alla, och satt fingret framför munnen.
- Sorry, viskade jag lite högt.
- Today are we gonna learn us about the-kiss-of-life, sa fröken, It's anybody knows what thats is nad how it does.
Jag räckte upp handen och viftade.
-it is a type of emergency, when for example someone suffocated or just can not breathe. but I do not know how to do it.
- Good, Natacha, so you have done your homework?
- Yes ofcourse I have.
- Have anybody did your homework? frågde hon resten av klassen.
Inget svar.
- What?! have no one did the homework yet? sa fröken lite halvsurt.
(RRRRRRRRRRRR)
Klockan ringde ut.
Alla bara sprang ut till fotbollsplanen, medans jag och Martina gick till cafét.
Efter en timme så ringde klockan in.
- Åh, vi ska gå in nu, sa martina till mig.
Så vi gick in och satte oss på våra platser.
_______________________________________________________________________________________________
Av:
Flickan och Justin kap. 27
Jag kände att det fortfarande kändes som att jag gillade Adam på något vis. Vi hade in träffats på ett tag nu. Jag träffade honom på väg hen och då gick jag in till honom en liten stund. Det kändes konstigt. Men jag var väl egentligen inte kär i Justin, det var bara för att han var känd. Eller?..
-Whart are you doing!? Over hold my beautiful floor! Skrek Justin när jag var hemma hos honom.
-Your floor? It's that the only thing you think of?
Jag spydde och det kom på hans matta.. Men det kändes som att han inte alls brydde sig om mig.
-Justin, I think I'm pregnant..
-What!? I'm so happy! We have a baby together.. *började gråta*
-Emh..... I'm so sorry but I don't know how I'm gonna say this.. It's not you.
-What? I'm gonna stop to say what all the time but What? Have you been raped or what? You know you can trust to me.. I will beat the guy who made it until he can not walk anymore.
-No, and please don't do it! He is my and your friend.. You know him.
-How is it?
-Adam.. But I'm not so sure but pretty sure.
Han fick tårar i ögonen.. Som vanligt. Jag börjar bli trött på att det alltid är lika dant. VAD SKA JAG GÖRA!?
Jag måste ju berätta det för Adam och säga till Justin att det är över för gott och att han måste komma över mig om han inte redan har det.
-I think this is the end. You can was with the other girl, you know.
-BUT I DON'T WANT TO!! But I have to.. You just make me disipointed hold time..
-Can we still be friends? Please Justin, I Don't want more trouble.
-Okay.
-But now I must go and tell the news to Adam. Bye Justin Bieber!
Jag gav honom en kindpuss för att jag alltid skulle minnas att jag äntligen hade träffat min idol. Tyvärr var han inte min idol längre eftersom att jag hade varit så mycke med honom. Min nya favoritartist var Mario.
Jag åkte bil (mamma skjutsade mig dit efter att jag berättade för henne att jag var gravid). Jag stog utanför dörren.. Jag var lite nervös på hur han skulle reagera. Jag plingade på dörren.
Efter ett tag kom hans mamma och öppnade dörren.
-Hi Natacha! So nice to meet you again. We've only met once.
-Yes, it was nice. Adam is at home? I have something to tell him..
-No, not right now. I don't know where he is but you can call him if you want to. Or else you can tell me what it is so can I say it to him when he comes home.
-Yeah, that's easyer.
-Came in..
Jag gick in och tog av mig skorna. Sen gick vi in och satte oss i soffan.
-So, what was it you wanted to say? You can trust to me.
-Yeah, I know. I'm pregnant, and Adam is dad to the baby.
Hon satt bara och stirrade på mig.. Inget hände. Sen fick hon ut :
-Are you totaly sure that it is Adam?
-Yes. But I don't want to remove the child. Please let me keep it! I talked to my mom and she said I chould keep it.
-Em.. We should wait and see what Adam think.
-Yes, you're right.
Då öppnades dörren av Adam. Han klev in och tog av sig hans skor.
-Hi, what's up?
-I have to say something to you. Come here and sit.
Han satte dig brevid mig i soffan medands hans mamma satte sig i fotöljen.
-I hope it's good news..
-Yes.. But I don't know how you will take this but I'm pregnant. And you are the father to the baby.
-What? Aha, so that's why you threw up with Justin!
-Yes. So.. What should we do now? Do go the doctor?
-I think your mother is better in this situation.
-Okey, I call her.
Sen skjutsade hon oss till en läkare / doktor.
______________________________________________________________________________________________
Jag vet att acsnitten inte är lika långa nu som dom varförut men aja. Det här avsnittet tog lite lång tid då.. Men jag har haft mycke att göra. Av:ISA får göra nästa
-Whart are you doing!? Over hold my beautiful floor! Skrek Justin när jag var hemma hos honom.
-Your floor? It's that the only thing you think of?
Jag spydde och det kom på hans matta.. Men det kändes som att han inte alls brydde sig om mig.
-Justin, I think I'm pregnant..
-What!? I'm so happy! We have a baby together.. *började gråta*
-Emh..... I'm so sorry but I don't know how I'm gonna say this.. It's not you.
-What? I'm gonna stop to say what all the time but What? Have you been raped or what? You know you can trust to me.. I will beat the guy who made it until he can not walk anymore.
-No, and please don't do it! He is my and your friend.. You know him.
-How is it?
-Adam.. But I'm not so sure but pretty sure.
Han fick tårar i ögonen.. Som vanligt. Jag börjar bli trött på att det alltid är lika dant. VAD SKA JAG GÖRA!?
Jag måste ju berätta det för Adam och säga till Justin att det är över för gott och att han måste komma över mig om han inte redan har det.
-I think this is the end. You can was with the other girl, you know.
-BUT I DON'T WANT TO!! But I have to.. You just make me disipointed hold time..
-Can we still be friends? Please Justin, I Don't want more trouble.
-Okay.
-But now I must go and tell the news to Adam. Bye Justin Bieber!
Jag gav honom en kindpuss för att jag alltid skulle minnas att jag äntligen hade träffat min idol. Tyvärr var han inte min idol längre eftersom att jag hade varit så mycke med honom. Min nya favoritartist var Mario.
Jag åkte bil (mamma skjutsade mig dit efter att jag berättade för henne att jag var gravid). Jag stog utanför dörren.. Jag var lite nervös på hur han skulle reagera. Jag plingade på dörren.
Efter ett tag kom hans mamma och öppnade dörren.
-Hi Natacha! So nice to meet you again. We've only met once.
-Yes, it was nice. Adam is at home? I have something to tell him..
-No, not right now. I don't know where he is but you can call him if you want to. Or else you can tell me what it is so can I say it to him when he comes home.
-Yeah, that's easyer.
-Came in..
Jag gick in och tog av mig skorna. Sen gick vi in och satte oss i soffan.
-So, what was it you wanted to say? You can trust to me.
-Yeah, I know. I'm pregnant, and Adam is dad to the baby.
Hon satt bara och stirrade på mig.. Inget hände. Sen fick hon ut :
-Are you totaly sure that it is Adam?
-Yes. But I don't want to remove the child. Please let me keep it! I talked to my mom and she said I chould keep it.
-Em.. We should wait and see what Adam think.
-Yes, you're right.
Då öppnades dörren av Adam. Han klev in och tog av sig hans skor.
-Hi, what's up?
-I have to say something to you. Come here and sit.
Han satte dig brevid mig i soffan medands hans mamma satte sig i fotöljen.
-I hope it's good news..
-Yes.. But I don't know how you will take this but I'm pregnant. And you are the father to the baby.
-What? Aha, so that's why you threw up with Justin!
-Yes. So.. What should we do now? Do go the doctor?
-I think your mother is better in this situation.
-Okey, I call her.
Sen skjutsade hon oss till en läkare / doktor.
______________________________________________________________________________________________
Jag vet att acsnitten inte är lika långa nu som dom varförut men aja. Det här avsnittet tog lite lång tid då.. Men jag har haft mycke att göra. Av:
ISA får göra nästaFlickan och Justin kap. 25
- Åh, vad vattnet är varmt, sa jag.
- Eller hur, sa Eric.
Vi hade badat i 2 timmar, och vi skulle gå in och kolla på tv.
- Vad vill du kolla på ? frågade Eric.
- Ehm... vad har du för nåt?
Eric kollade bland alla sina filmer.
- Ehm. jag har en kärleksdrama, den handlar om en tjej och en kille, som dumpar varandra typ.
Jag började få tårar i ögonen.
- Nej, nej, jag ska inte gråta, jag kommer inte jag ska inte.
Sen kom det, jag började stor gråta.
- Varför, vad är det för fel på mig!? Jag dumpade Justin och jag tyckte han var den bästa killen någonsin, men jag dumpade honom ,bara för att jag fick bara typ damp för att han var med en annan tjej, jag var bara arg! sa jag.
- Du gjorde inget fel? Försökte Eric tröstade mig.
- Men han kommer aldrig att förlåta mig, eller hur?
- Bara om du gör det först.
- Okej, du har rätt, jag ska gå till Justin och säga förlåt.
- Bra.
- .. Men då måste jag köpa nåt!
- Ehm.. visst, kan man hänga på?
- Visst.
( I köpcentret )
Jag gick in till en affär med Eric, och då såg jag en jätte fin gitarr, som jag tänkte köpa till honom.
( Hemma )
- Okej, nu ska jag bara slå in den.
Så jag gjorde det och då fanns det blått inslagspapper med hjärtan på.
Jag la den i en påse och gick till Justin, medans jag gick dit, så höll jag på med mobilen.
Martina hade skickat ett mess, så här stog det:
Hej Nacha! Vgd? vill
du hänga senare?
// Martina
Skickat 13.54
Mottaget 13. 56
Jag svarade:
Hej Martina! Visst, men
nu ska jag gå till Justin
och säga förlåt
för du vet vad...
Skickat 14.06
Mottaget 14.08
Nu var jag framme hos Justin och jag blev så nervös, jag flåsade och det känndes som om att jag skulle tappa andan.
Jag plingade på Justin's dörr klocka, och jag hade presenten bakom mig.
Han öppnade dörren.
- H-Hey Justin... I'm so sorry, for Im get mad and dump you, can you ever forgive me?
- Ehm..... I.. I.........
- You are staming, you not gonna forgive me?
- I don't know....
- Justin.......
- No, It .......... Im sorry.
- But I have a gift to you, because Im sorry.
- You have, come in?
- Okey.
Jag gick in i hans hus och då gav jag presenten till honom och då såg jag att han blev förvånad.
- What's this..?
- Open it, sa jag.
Han öppnade det, och han tappade hakan.
- How... Natacha? How could you..?
- How could I what..? Are you not happy?
- Yes, but.... How could you buy anything for me, when I didn't but something to you?
- Because I really love you, do you still love me?
- Yes.
Jag log.
- And I love you.
_____________________________________________________________________________________________
vad händer här sen? av :
- Eller hur, sa Eric.
Vi hade badat i 2 timmar, och vi skulle gå in och kolla på tv.
- Vad vill du kolla på ? frågade Eric.
- Ehm... vad har du för nåt?
Eric kollade bland alla sina filmer.
- Ehm. jag har en kärleksdrama, den handlar om en tjej och en kille, som dumpar varandra typ.
Jag började få tårar i ögonen.
- Nej, nej, jag ska inte gråta, jag kommer inte jag ska inte.
Sen kom det, jag började stor gråta.
- Varför, vad är det för fel på mig!? Jag dumpade Justin och jag tyckte han var den bästa killen någonsin, men jag dumpade honom ,bara för att jag fick bara typ damp för att han var med en annan tjej, jag var bara arg! sa jag.
- Du gjorde inget fel? Försökte Eric tröstade mig.
- Men han kommer aldrig att förlåta mig, eller hur?
- Bara om du gör det först.
- Okej, du har rätt, jag ska gå till Justin och säga förlåt.
- Bra.
- .. Men då måste jag köpa nåt!
- Ehm.. visst, kan man hänga på?
- Visst.
( I köpcentret )
Jag gick in till en affär med Eric, och då såg jag en jätte fin gitarr, som jag tänkte köpa till honom.
( Hemma )
- Okej, nu ska jag bara slå in den.
Så jag gjorde det och då fanns det blått inslagspapper med hjärtan på.
Jag la den i en påse och gick till Justin, medans jag gick dit, så höll jag på med mobilen.
Martina hade skickat ett mess, så här stog det:
Hej Nacha! Vgd? vill
du hänga senare?
// Martina
Skickat 13.54
Mottaget 13. 56
Jag svarade:
Hej Martina! Visst, men
nu ska jag gå till Justin
och säga förlåt
för du vet vad...
Skickat 14.06
Mottaget 14.08
Nu var jag framme hos Justin och jag blev så nervös, jag flåsade och det känndes som om att jag skulle tappa andan.
Jag plingade på Justin's dörr klocka, och jag hade presenten bakom mig.
Han öppnade dörren.
- H-Hey Justin... I'm so sorry, for Im get mad and dump you, can you ever forgive me?
- Ehm..... I.. I.........
- You are staming, you not gonna forgive me?
- I don't know....
- Justin.......
- No, It .......... Im sorry.
- But I have a gift to you, because Im sorry.
- You have, come in?
- Okey.
Jag gick in i hans hus och då gav jag presenten till honom och då såg jag att han blev förvånad.
- What's this..?
- Open it, sa jag.
Han öppnade det, och han tappade hakan.
- How... Natacha? How could you..?
- How could I what..? Are you not happy?
- Yes, but.... How could you buy anything for me, when I didn't but something to you?
- Because I really love you, do you still love me?
- Yes.
Jag log.
- And I love you.
_____________________________________________________________________________________________
vad händer här sen? av :
Flickan och Justin kap. 24
Vi tog en paus att leta efter Martina, så vi gick in, och Justin fick öppna sina paket.
ooh, you're the best in the world Natacha, and I mean it, sa Justin.
Jag kramade honom. Det konstiga var att det plingade på dörren igen. Det var en flicka som stog i dörröppningen när jag öppnade dörren. Det var samma tjej som jag såg med Justin.
-So what are you doing here? sa jag lite trevligt till hans mamma". Men jag ville inte tro att det värkligen var hans mamma.
-ooh now, have Justin told about us?
-Told about us? What are you mean with that? Justin said that you are his mum but I don't belive it.
-Mum!? I'm his girlfriend!
-Are you his girlfriend? I am!
Justin började komma mot oss. Båda vände sig mot honom.
-Before you say something you can walk out of this house.
- But..
- NOW!!! Before I tell dad.
- Your d-dad.. ? stammade han. Min pappa var väldigt stor och dom flesta är rädda för honom.
Sen tog han hans tjej, gick ut och smällde igen dörren. Jag kollade ut ur fönstert och såg att han sprang iväg med henne i handen.
Efter ungefär 10-15 minuter ringde min mobil. Det var han som ringde men jag tänkte inte svara. Det här var sista gången som jag var med honom. Jag skulle försöka att inte förlåta honom. Men det kan vara svårt att säga nej till en superstjärna ibland.
Jag tänkte inte börja gråta den här gången. Jag tänkte inte mer på det.
-Är det okej? Frågade Emilia( kompisaen från skolan)
-Ja, men kan vi slå på datan eller? Sa jag.
-Visst, sa hon.
Jag satte på datan och loggade in på min Twitter. Justin var inne och han skrev 13 mail/meddelanden till mig men jag orkade inte tittade på dom. Jag skrev så här : I've broke up with Justin, he's the worst person I ever known!
Sen loggade jag ut och så gick vi in på Martinas Twittter istället.
Hon kollade lite på maildet fanns ett från hennes riktiga mamma, så här stog det : Hej gumman! Jag saknar dig verkligen, hoppas att du har haft det bra och god jul ( i förväg:) ). Hon svarade att hon hade träffat och var kompis med Justin fast att vi hade bråkat, och annat.
Jag såg att Justin redan hade kommenterat min status.
Justin : Natacha, I love you and it's true! But I have a problem, I'm always up with more at the same time because there are so many beautiful girls in the world.
Jag: I believe you because you are ALWAYS cheating. I wonder how many times you have | been there against or with me. But you get to choose me or her. CHOOSE!
Justin: Are you serious that I should choose? Do not you know who I am? But in that case, I choose you. And I have not been there at some point against you.
Jag: If you choose me? Too bad, because I dump you!
Justin: What? How can you, against Justin Bieber!?
Jag: Because I can! And look at yourself, to Justin Bieber!? "You, and ALL type, think the world revolves around Justin Bieber. But it does not Actually .. just because you sing well.
Efter det hade han inte något att säga. Istället gick vi hem till Eric. Vi hade det roligare där. Han var mycket snyggare än vad jag minns honom. (?) Men först pratade vi om vad som hade hänt, sen gav vi julklappar. Jag fick en ljusblå bikini. Den var jättefin! Martina fick en förlovningsring=D Sen tog jag på mig bikinin, så gick vi ner och badade.
_____________________________________________________________________________________________
Inte alls långt, men ändå.. =) av
om ni undrar varför det är tjock text så ; Vi vet inte varför det är så och det går inte att ta bort..Flickan och Justin kap. 23
- Natacha you are so amazing, sa Justin, oh and Martina I have a gift to you too.
- oh, Justin, you are so nice, How could I ever thank you? sa Martina jätte glatt.
- Just do nothing, you are me best friend and thats whats christmas means.
- Eeey, Have you forgot me? Im here! sa jag.
- Yeah I know, you are my girlfriend and Martina is my best friend, sa Justin.
( Nästa dag)
- God morgon Martina, sa jag.
Ingen svarade.....
- Martina? Martina! jag pratar med dig!
Jag gick till hennes rum och låg inte där, jag tänkte: Åh nej, hon är inte här, vad ks jag göra?!
- Okej, ingen panik, ingen panik..... inte panik.... panik panik panik!!!!!
- Martina,Natacha frukost! ropade mamma från köket.
- Åh nej, jag vet inte vad jag ska göra.
Jag gick upp för att kolla om Martian var där.
Det var hon inte.
- Mamma.... jag kan inte riktigt hitta Martina... sa jag.
- Va!?
- Jag vet inte vart hon är.
- Okej en plan, du går till Justin och frågar om hon är där, så kollar jag här och lite ute, sa mamma.
Jag gick till Justin's hus som mamma sa.
- Justin? Justin, are you home?
- Hi, Justin is here, I can say you are here, sa Adam.
- Sure.
- Justin!!!! Natacha is here!
- Im coming!
- He coming soon.
- okey, thanks.
Justin kom ner och sa hej.
- Hi.
- Hi.... Have you seen Martina, she wasn't home, sa jag.
- She not? Im sorry Natacha she is not here, but I can help you find her.
- Oh thanks.
Vi gick runt, vi åkte till köppcentret för att kolla.
Hon var ingenstans.
- Where can she be? sa jag.
- Eric and David then?
- Yeah, she maybe is there, come we can go to them, sa jag.
Vi var framme, och vi plingade på.
Eric öppnade dörren.
- Hej Natacha, vad är det?
- Martina...... vi vet inte vart hon är.
- Jag såg henne här ute mitt i natten, och hon sov t´toligen, jag skrek och försökte vecka henne.
- Men varför ringde du inte mig för?
- Jag skulle precis göra det, men då dog min telefon.
- David's då?
- Hans har gått sönder.
- Men vart kan hon vara nu?
______________________________________________________________________________________________
Vart kan hon vara? läs nsta av snitt
av :
- oh, Justin, you are so nice, How could I ever thank you? sa Martina jätte glatt.
- Just do nothing, you are me best friend and thats whats christmas means.
- Eeey, Have you forgot me? Im here! sa jag.
- Yeah I know, you are my girlfriend and Martina is my best friend, sa Justin.
( Nästa dag)
- God morgon Martina, sa jag.
Ingen svarade.....
- Martina? Martina! jag pratar med dig!
Jag gick till hennes rum och låg inte där, jag tänkte: Åh nej, hon är inte här, vad ks jag göra?!
- Okej, ingen panik, ingen panik..... inte panik.... panik panik panik!!!!!
- Martina,Natacha frukost! ropade mamma från köket.
- Åh nej, jag vet inte vad jag ska göra.
Jag gick upp för att kolla om Martian var där.
Det var hon inte.
- Mamma.... jag kan inte riktigt hitta Martina... sa jag.
- Va!?
- Jag vet inte vart hon är.
- Okej en plan, du går till Justin och frågar om hon är där, så kollar jag här och lite ute, sa mamma.
Jag gick till Justin's hus som mamma sa.
- Justin? Justin, are you home?
- Hi, Justin is here, I can say you are here, sa Adam.
- Sure.
- Justin!!!! Natacha is here!
- Im coming!
- He coming soon.
- okey, thanks.
Justin kom ner och sa hej.
- Hi.
- Hi.... Have you seen Martina, she wasn't home, sa jag.
- She not? Im sorry Natacha she is not here, but I can help you find her.
- Oh thanks.
Vi gick runt, vi åkte till köppcentret för att kolla.
Hon var ingenstans.
- Where can she be? sa jag.
- Eric and David then?
- Yeah, she maybe is there, come we can go to them, sa jag.
Vi var framme, och vi plingade på.
Eric öppnade dörren.
- Hej Natacha, vad är det?
- Martina...... vi vet inte vart hon är.
- Jag såg henne här ute mitt i natten, och hon sov t´toligen, jag skrek och försökte vecka henne.
- Men varför ringde du inte mig för?
- Jag skulle precis göra det, men då dog min telefon.
- David's då?
- Hans har gått sönder.
- Men vart kan hon vara nu?
______________________________________________________________________________________________
Vart kan hon vara? läs nsta av snitt
av :
Flickan och Justin kap. 22
- Okey.... Vänta, vänta, vänta! Varför pratar jag eneglska med dig? jag har blivigt van med att prata engelska med folk, men du, du vet att jag finns här för dig, så vila, och så bjuder jag på en "slash-mash-drink", sa Martina.
- Okej, du är bäst.
Martina gick till baren och köpte en drink till mig medans Justin var på toaletten.
Nu kom hon tillbaka med min dricka.
- Mmmmm... vad god den var, sa jag.
- Bra, att du tyckte det, sa Martina.
- Nu går jag och dansar, kom igen så dansar vi gärnet.
- Men ditt ben då?
- Det är lugnt.
- Okej.
Vi gick till det stora dansgolvet.
( tre timmar senare)
- aaw Im so tierd, I wana go home, sa jag.
Justin kom och sa:
- Do you wanna sleep over me? You too Martina.
- Yeah, It's gonna be fun, sa jag.
- Sure, sa Martina.
Vi åkte hem till Justin.
- So, are we gonna sleep now? frågade jag.
- Well, if you want too.
( Nästa dag)
Justin hade redan vaknat och gjort i ordning frukosten åt oss.
- Good morning guys, are yu wanna eat? frågade Justin.
- Sure.
Tiderna gick åt det hade gått ett år.
- Wow, this year have been short, sa Jag.
- Well, you have it fun here so .... yeah, you know, sa Justin.
- And it's christmas about one week, sa Martina.
- What? It is? and haven't bought a gift yet, sa jag.
- me either, sa Justin, I know, we can buy today, I can ride you.
- Yeah.
( I köpcentret)
- Okey, Im gonna buy gifts here and there so go and buy your gifts, so can we seen together here about 2 hours, sa jsg.
Jag gick in till en affär och kollade bland massa kläder åt Martina, sen skulle jag köpa åt Justin, sen till min mamma.
Medans Martina kollade på kläder i en aannan affär, så kollade Justin runt.
Jag såg 3 stycket jätte fina kläder till Martina och jag gick till exbititen.
- Hi, I wanna buy this and this and this, sa jag.
- Sure, it will be..... $590.90, sa exbititen.
Jag gav pengarna och gick till nästa affär.
Jag gick ut ur affären och såg Justin kyssa en annan tjej och säga "jag älskar dig" till henne. Jag började få tårar och jag gick hem.
( på Julaftons kvällen)
- aaah, it's time for open our gifts now, sa jag glatt.
Jag öppnade ett paket från Martina, dom här var det:
Och dom här var från mamma och pappa till mig:
- But what about Justin, he kiss another girl, and you seen it, sa Martina.
- I know, sa jag.
- So his gift then?
- I don't know.........
PLING PLONG!
- Who can that be? sa jag.
Jag gick för att öppna dörren och såg att det var Justin.
- Im not talking to you!!!sa jag.
- But why?
- Because I saw you kissing another girl behind me! How could you?!!??!?!?!?!?
- What I .......... oh o... No no no no no , You just saw me kissing my mom!
- What?
- Yeah, I haven't seen her in 2 mounth, she was in Austalia.
- Oh, Justin Im...... Im really sorry, I don't knew it, Can you ever forgice me?
- Yes ofcourse....... oh and have your gifts here... can I come in?
- Yes come in.
- OMG! Thanks Justin, and I have a gift to you, sa jag.
______________________________________________________________________________________________
vad händer här näst? av: Isa
- Okej, du är bäst.
Martina gick till baren och köpte en drink till mig medans Justin var på toaletten.
Nu kom hon tillbaka med min dricka.
- Mmmmm... vad god den var, sa jag.
- Bra, att du tyckte det, sa Martina.
- Nu går jag och dansar, kom igen så dansar vi gärnet.
- Men ditt ben då?
- Det är lugnt.
- Okej.
Vi gick till det stora dansgolvet.
( tre timmar senare)
- aaw Im so tierd, I wana go home, sa jag.
Justin kom och sa:
- Do you wanna sleep over me? You too Martina.
- Yeah, It's gonna be fun, sa jag.
- Sure, sa Martina.
Vi åkte hem till Justin.
- So, are we gonna sleep now? frågade jag.
- Well, if you want too.
( Nästa dag)
Justin hade redan vaknat och gjort i ordning frukosten åt oss.
- Good morning guys, are yu wanna eat? frågade Justin.
- Sure.
Tiderna gick åt det hade gått ett år.
- Wow, this year have been short, sa Jag.
- Well, you have it fun here so .... yeah, you know, sa Justin.
- And it's christmas about one week, sa Martina.
- What? It is? and haven't bought a gift yet, sa jag.
- me either, sa Justin, I know, we can buy today, I can ride you.
- Yeah.
( I köpcentret)
- Okey, Im gonna buy gifts here and there so go and buy your gifts, so can we seen together here about 2 hours, sa jsg.
Jag gick in till en affär och kollade bland massa kläder åt Martina, sen skulle jag köpa åt Justin, sen till min mamma.
Medans Martina kollade på kläder i en aannan affär, så kollade Justin runt.
Jag såg 3 stycket jätte fina kläder till Martina och jag gick till exbititen.
- Hi, I wanna buy this and this and this, sa jag.
- Sure, it will be..... $590.90, sa exbititen.
Jag gav pengarna och gick till nästa affär.
Jag gick ut ur affären och såg Justin kyssa en annan tjej och säga "jag älskar dig" till henne. Jag började få tårar och jag gick hem.
( på Julaftons kvällen)
- aaah, it's time for open our gifts now, sa jag glatt.
Jag öppnade ett paket från Martina, dom här var det:
Och dom här var från mamma och pappa till mig:
- But what about Justin, he kiss another girl, and you seen it, sa Martina.
- I know, sa jag.
- So his gift then?
- I don't know.........
PLING PLONG!
- Who can that be? sa jag.
Jag gick för att öppna dörren och såg att det var Justin.
- Im not talking to you!!!sa jag.
- But why?
- Because I saw you kissing another girl behind me! How could you?!!??!?!?!?!?
- What I .......... oh o... No no no no no , You just saw me kissing my mom!
- What?
- Yeah, I haven't seen her in 2 mounth, she was in Austalia.
- Oh, Justin Im...... Im really sorry, I don't knew it, Can you ever forgice me?
- Yes ofcourse....... oh and have your gifts here... can I come in?
- Yes come in.
- OMG! Thanks Justin, and I have a gift to you, sa jag.
______________________________________________________________________________________________
vad händer här näst? av: Isa
Flickan och Justin kap. 21 fortättning
-Okey, don't pass out now but that's why. I'm just wanna be a normal guy. You most have a chanse to have a normal relationship, sa Justin.
-Yeah, but you could ask me. I thought it was fun to have photographers around all the time, sa jag tillbaka.
-Okay. I can say it to them Again, sa Justin.
-Please don't be mad at me...
-Okay, I'm not but I'm gotta stop to make songs.
-It's your choice. But you have to with Martina to. Think of all she has been through.
-She!? What about me? You have did it to me. I know how she feel.
-Ooh, so I gotta go now. I'm a bitch so you don't wanna be with a bitch. You will probably want me to move back to Sweden.
-No Nacha! That's not what I mean. You can't go back to Sweden.
-So what did you mean!? You're not mu mom, I do whatever I want.
-Bye Justin.
-Are you serious? I don't know what I should say.. I'm gonna cry in month, years if you leave me.
-I can leave with that.
-But not me! Please listen to me.
-But why, why Justin!? You just want to have someone like you can rape.
-What?
Han började få tårar i ögonen. Jag förstog att han värkligen menade allvar. Jag började själv gråta för ajg visste inte vad jag skulle göra och jag kände mig så korkad. Jag litade inte på min pojkvän men han menade helt allvar när han sa det till mig.
-Natacha, don't cry..
-Okay, we do like this : We go out to the party and just have fun. Was little more with Martina too. If you don't, I kill you.
-Okay. Just have fun. But can we talk about this later? I would like to sort this out, but later.
-Sure.
Jag öppnade dörren och gick ut. Där stog Martina. Hon hade hört allt vi sa. Plötsligt fick jag ont i benet av något. Jag visste inte vad men jag orkade inte stå upp.
-Autch, my leg!
-Natacha, what just happend? Sa Martina och satte sig brevid mig.
-I don't know.
______________________________________________________________________________________________
Av : Wilma
-Yeah, but you could ask me. I thought it was fun to have photographers around all the time, sa jag tillbaka.
-Okay. I can say it to them Again, sa Justin.
-Please don't be mad at me...
-Okay, I'm not but I'm gotta stop to make songs.
-It's your choice. But you have to with Martina to. Think of all she has been through.
-She!? What about me? You have did it to me. I know how she feel.
-Ooh, so I gotta go now. I'm a bitch so you don't wanna be with a bitch. You will probably want me to move back to Sweden.
-No Nacha! That's not what I mean. You can't go back to Sweden.
-So what did you mean!? You're not mu mom, I do whatever I want.
-Bye Justin.
-Are you serious? I don't know what I should say.. I'm gonna cry in month, years if you leave me.
-I can leave with that.
-But not me! Please listen to me.
-But why, why Justin!? You just want to have someone like you can rape.
-What?
Han började få tårar i ögonen. Jag förstog att han värkligen menade allvar. Jag började själv gråta för ajg visste inte vad jag skulle göra och jag kände mig så korkad. Jag litade inte på min pojkvän men han menade helt allvar när han sa det till mig.
-Natacha, don't cry..
-Okay, we do like this : We go out to the party and just have fun. Was little more with Martina too. If you don't, I kill you.
-Okay. Just have fun. But can we talk about this later? I would like to sort this out, but later.
-Sure.
Jag öppnade dörren och gick ut. Där stog Martina. Hon hade hört allt vi sa. Plötsligt fick jag ont i benet av något. Jag visste inte vad men jag orkade inte stå upp.
-Autch, my leg!
-Natacha, what just happend? Sa Martina och satte sig brevid mig.
-I don't know.
______________________________________________________________________________________________
Av : Wilma
Flickan och Justin kap. 21
Tillslut blev hon såhär fin. Nu var vi klara att gå på festen. Jag hade inte på mitt gips eller kryckorna. Dom var bara i vägen. Det gick ganska bra att gå ändå. När vi kom dit var det papparazzis på oss hela tiden. Det var ganska häftigt ändå.
-Justin, come with me.
Vi gick till toaletten. Jag ville inte att han skulle kassta bort kändisheten för mig. Om han nu gjorde det.
-Listen. Why did you tell the press that you do not want to be famous any more? Was it because of me, I pass out.
-Okay, do not pass out now, but that's why. I'll do anything for you. I do not want you to be stalked by photographers because of me. You should be able to have a normal relationship.
-But why? You do not even know if I want people delivered me all the time. You could just ask me. I know you still want to be known and there you will be.
-I hate to say this but you're right. But would you have photographers all around you?
-Yes.. Will you be famous? Because if you don't wan't or do it, it's over!
-Why you doing this to me? I am famous and nothing can change it. Just you.
-Justin, I don't know..
-What?
-Everything! I do not know, maybe it's a bad idea .. I'm not sure about this whole Justin thing. Martina then, imagine what she has endured. Out when we kiss each other in front of her, then you will be together but you snobs her for her best friend. It would not be fun for you huh?
-Fun!? You have already do it to me! Do you remember?
-Yes. So I just should go because I'm a bitch.. I understand.
-Wait! I didn't mean so.
-So what did you mean? Bye Justin. It really has not been so much fun here. Maybe I should go home to Sweden..
-You just can't go back! And I mean just that "we" expose for Martina has actually happened to me so I know how it feels.
-But why? You do not even know if I want people delivered me all the time. You could just ask me. I know you still want to be known and there you will be.
-I hate to say this but you're right. But would you have photographers all around you?
-Yes.. Will you be famous? Because if you don't wan't or do it, it's over!
-Why you doing this to me? I am famous and nothing can change it. Just you.
-Justin, I don't know..
-What?
-Everything! I do not know, maybe it's a bad idea .. I'm not sure about this whole Justin thing. Martina then, imagine what she has endured. Out when we kiss each other in front of her, then you will be together but you snobs her for her best friend. It would not be fun for you huh?
-Fun!? You have already do it to me! Do you remember?
-Yes. So I just should go because I'm a bitch.. I understand.
-Wait! I didn't mean so.
-So what did you mean? Bye Justin. It really has not been so much fun here. Maybe I should go home to Sweden..
-You just can't go back! And I mean just that "we" expose for Martina has actually happened to me so I know how it feels.
-And? You're not my mom, I do what I wan't.
-I do whatever you wan't. Just so you don't go to Sweden. Do we want this quarrel? I am not just out to mess with them I certainly love the pain.
-Yes, and stop that. You think everything is always going to be good. You can not fix every single thing in the world, is wrong Justin. At some point you have to realize it.
-But what I gotta do? Tell me.
-I don't know if you can fix this right now so just let it go and was both boyfriend. Now we go out to the party and have fun. Was with Martina too. Or I kill you.
-Like you want. Can we talk about that later?
-Sure.
När vi kom ut stog Martina där. Hon hade hört allt vi sa. Då kände jag något i mitt ben. Det gjorde så himla ont! Jag orkade inte stå upp längre. Jag kände att jag bara föll ner på golvet. Allt blev bara svart. Jag kunde inte se någonting. Jag kände att jag bara låg där på golvet. Jag försökte röra på mig men det gick inte. Hoppas bara att dom är så smarta att dom gör något, tänkte jag för att jag kunde heller inte prata. Jag fick ont i hela kroppen.
MARTINS VERISION
-Oh no, what's happend?
-I don't know. Best we call 911.
Han tog upp sin otroligt snygga och braiga mobil medans jag försökte prata med Nacha.
-Hi, my name is Justin Bieber and I need an ambulance to Selena Gomez's party how is in the local about 23 on butterflyroad in sant louis, missouri.
-Okay, what's happend?
-It was a girl how just fall on the floor and we try to say something to her but she don't say anything or move.
-Okay.We come so fast we can. Exactly where in the room are you?
-Outside the toilet.
Sen la han på. Han satte sig ner brevid mig. Jag la mitt huvud mot hans kropp. Varför var det just henne det skulle hända något med? Jag undrar vad det är. Hoppas inte att hon är död. Jag fällde några tårar. Jag kände på hennes bröstkorg. Hon hade fortfarande puls. Jag bara väntade och väntade på att dom skulle komma. Det kändes som att man väntar i evigheter när man väntar på något sånt. Jag la mitt huvud på Justins bröstkorg. Det kändes så stöttande i det här läget. Han la armen om mig och då ringde mamma till mig.
-Hej, vart är ni?
-Vi är på fest. Bli inte orolig nu men något har hänt Nacha och vi vet inte vad men vi har ringt ambulansen. Dom kommer säkert snart.
-Okeej, jag kommer direkt. Vart är ni?
-På Selenas party, du vet i den stora lokalen på nummer 23?
-Ja, hej då så länge.
-My mom coming soon.
-Okay... Think if she die?
Jag kunde inte bara stå ut med tanken att förlora henne. Vi hade varit bästisar sen dagis. Jag började storgråta. Ändå kände jag mig korkad, jag hade inte en aning om varför.
-They coming now. Can you go out and told them where we are?
-Yes. Stay here you.
Justin kunde inte se henne så här så han gick ut ur loalen. Dom kom in med båren.
-She has broken her's right leg hard so be careful.
-Okay. Thanks for you tell it for us. I'm really sorry but you can't go with in to the ambulance.
-What!? I'm her best friend! How can you do this?
-I'm sorry but that's not me who decides that.
-I do whatever you wan't. Just so you don't go to Sweden. Do we want this quarrel? I am not just out to mess with them I certainly love the pain.
-Yes, and stop that. You think everything is always going to be good. You can not fix every single thing in the world, is wrong Justin. At some point you have to realize it.
-But what I gotta do? Tell me.
-I don't know if you can fix this right now so just let it go and was both boyfriend. Now we go out to the party and have fun. Was with Martina too. Or I kill you.
-Like you want. Can we talk about that later?
-Sure.
När vi kom ut stog Martina där. Hon hade hört allt vi sa. Då kände jag något i mitt ben. Det gjorde så himla ont! Jag orkade inte stå upp längre. Jag kände att jag bara föll ner på golvet. Allt blev bara svart. Jag kunde inte se någonting. Jag kände att jag bara låg där på golvet. Jag försökte röra på mig men det gick inte. Hoppas bara att dom är så smarta att dom gör något, tänkte jag för att jag kunde heller inte prata. Jag fick ont i hela kroppen.
MARTINS VERISION
-Oh no, what's happend?
-I don't know. Best we call 911.
Han tog upp sin otroligt snygga och braiga mobil medans jag försökte prata med Nacha.
-Hi, my name is Justin Bieber and I need an ambulance to Selena Gomez's party how is in the local about 23 on butterflyroad in sant louis, missouri.
-Okay, what's happend?
-It was a girl how just fall on the floor and we try to say something to her but she don't say anything or move.
-Okay.We come so fast we can. Exactly where in the room are you?
-Outside the toilet.
Sen la han på. Han satte sig ner brevid mig. Jag la mitt huvud mot hans kropp. Varför var det just henne det skulle hända något med? Jag undrar vad det är. Hoppas inte att hon är död. Jag fällde några tårar. Jag kände på hennes bröstkorg. Hon hade fortfarande puls. Jag bara väntade och väntade på att dom skulle komma. Det kändes som att man väntar i evigheter när man väntar på något sånt. Jag la mitt huvud på Justins bröstkorg. Det kändes så stöttande i det här läget. Han la armen om mig och då ringde mamma till mig.
-Hej, vart är ni?
-Vi är på fest. Bli inte orolig nu men något har hänt Nacha och vi vet inte vad men vi har ringt ambulansen. Dom kommer säkert snart.
-Okeej, jag kommer direkt. Vart är ni?
-På Selenas party, du vet i den stora lokalen på nummer 23?
-Ja, hej då så länge.
-My mom coming soon.
-Okay... Think if she die?
Jag kunde inte bara stå ut med tanken att förlora henne. Vi hade varit bästisar sen dagis. Jag började storgråta. Ändå kände jag mig korkad, jag hade inte en aning om varför.
-They coming now. Can you go out and told them where we are?
-Yes. Stay here you.
Justin kunde inte se henne så här så han gick ut ur loalen. Dom kom in med båren.
-She has broken her's right leg hard so be careful.
-Okay. Thanks for you tell it for us. I'm really sorry but you can't go with in to the ambulance.
-What!? I'm her best friend! How can you do this?
-I'm sorry but that's not me who decides that.
-But so I can go to the hospital now?
-Yes.
Då kom mamma. Jag sa till henne att vi inte fick följa med i ambulansen men då körde hon oss direkt till sjukhuset istället. Vi hittade dit men vi fick inte gå in än för dom höll på att göra massa tester och sånt.
Vi satt och vänta i cirka en timme förens dom kom ut och sa att vi kunde gå in dit. Justin var också med. När vi gick in var det lika otäckt som förra gången. Vi satte oss på en varsin stol. Jag satte mig brevid hennes huvud. Jag tog upp hennes hand. Jag höll i den och det känndes bara så bra. Ingen visste än om hon skulle klara sig men doktorerna hade gjort allt dom kunde, än så länge i alla fall.
-Yes.
Då kom mamma. Jag sa till henne att vi inte fick följa med i ambulansen men då körde hon oss direkt till sjukhuset istället. Vi hittade dit men vi fick inte gå in än för dom höll på att göra massa tester och sånt.
Vi satt och vänta i cirka en timme förens dom kom ut och sa att vi kunde gå in dit. Justin var också med. När vi gick in var det lika otäckt som förra gången. Vi satte oss på en varsin stol. Jag satte mig brevid hennes huvud. Jag tog upp hennes hand. Jag höll i den och det känndes bara så bra. Ingen visste än om hon skulle klara sig men doktorerna hade gjort allt dom kunde, än så länge i alla fall.
Flickan och Justin kap. 20
- Im just gonna test my new dress, and you can say if the dress are nice on me, sa jag, och gick in i prov rummet.
- Okey..... everything are nice on you, sa justin och log.
- Oh thanks Justin, you are so nice.
Jag tog mina kryckor, la undan dom på golvet, jag gick ut från provrummet.
- So..? What do you think? Are the dress nice? frågade jag, och snurrade, jag försökte lite iallafall.
- .... Wow... you... you are so ... wow, sa Justin och glodde på mig.
Jag började le och flina lite.
- Hehe, you are so funny Natacha, sa Justin.
- Wait, it's the newsspaper, sa Justin.
- Okey, can you get it?
- Yes, Sa Justin.
Justin hämtade den och såg att det var en kändis fest.
Vi ville verklgien gå dit, men Justin kanske inte ville.
- Justin?
- What?
- Do you wnat to go to the patry to night? fråga vi.
- mmm, I don't know, guys.
- Please.....
- Okey, but what about your leg, huh?
- It's okey, I c an go to the patry.
- It's the party to night? frågade Justin.
- Yes, about 2 hours.
- About 2 hour?! OMG Im must gonna switch on before then, sa Justin hastiskt.
- Me too!, Sa Martina.
- Okey? me too, sa jag.
Jag gick till Justin'd rum, där hade han alla våra kläder medans vi var där, så jag tog ett par kläder och gick in på toaletten.
Dom här testade jag: 
- Nää, inte dom skorna, testar nån annan då.....
- Hm... det var bättre.
Jag gick ut ur toaletten och där stog Justin ochv äntade, och kollade ner på marken, och sen så kollade han upp på mig och såg hur snygg jag var.
Han log och öppnade munnen.
- Wow..... you look great......sa Justin.
- Heh, okey.. are Martina ready?
- No, she is still in the toilet, sa Justin.
Vi gick ner utanför toalette där Martina bytte om i.
- Martina are you ready? frågade Justin.
- No, I can't decide on what clothes to wear, sa Martina, Natacha hjälp mig.
- Okej.
- Wait, wait, wait, why are you gonna go in there, in the toilet, with her? frågade Justin och höll mig på axeln.
- Im a girl, we do that, sa jag.
När vi var inne på toalettten så sa Martina: Vad ska jag ha på mig, jag vet verkligen inte.
- Du kan ha på dig som här kläderna.........................
______________________________________________________________________________________
vilka kläder sk Martina ha? kmr nåt farligt att hända på festen<? läs nästa av snitt!!!!!!!!!!!!!!!
av :
Flickan och Justin kap. 19
När vi var hemma gick vi in på Justin's rum. Ni anar inte hur stort det var där asså! Det var blått, det är hans och min favoritfärg. Vi tog lite skämtbilder och vanliga bilder och lite sånt. Sen laddade vi upp dom på min facebook och det var redan folk som hade kommenterat. Emilia hade kommenterat så här :
HAHA!! FETT SKÖNA BILDER ASSÅ. JUSTIN, JAG ÄLSKAR DIG<3
-What does that mean?
-That she loves you. And she thinks it was fun pictures, but I think that with:)
-I'm getting tired of being known, I do not want my face in the newspapers. And all the girls chasing me as soon as they see me, it's not fun anymore.
-Huh? How can you get tired of something like that? But if you do, you can just stop making songs and tell it to the newspaper.
-Good idea. You want to go or would you stay here, because of your leg, I mean..
-Of course, I hang out with!
Det gick ganska bra när vi åkte dit. Jag hade lite ont i benet men det gjorde inget, jag gjorde vad som helst för Justin. Vi gick in och Justin började prata med fotografen.
HAHA!! FETT SKÖNA BILDER ASSÅ. JUSTIN, JAG ÄLSKAR DIG<3
-What does that mean?
-That she loves you. And she thinks it was fun pictures, but I think that with:)
-I'm getting tired of being known, I do not want my face in the newspapers. And all the girls chasing me as soon as they see me, it's not fun anymore.
-Huh? How can you get tired of something like that? But if you do, you can just stop making songs and tell it to the newspaper.
-Good idea. You want to go or would you stay here, because of your leg, I mean..
-Of course, I hang out with!
Det gick ganska bra när vi åkte dit. Jag hade lite ont i benet men det gjorde inget, jag gjorde vad som helst för Justin. Vi gick in och Justin började prata med fotografen.
-I do not want to be famous anymore. I want you to write in the paper that I will stop making songs and I will not write outografs to anyone.
-OK, but are you sure about this?
-Yes. Bye!
-Would you sleep with me tonight? It would be great.
-Of course we want! I'll just call Mom and say it.
-OK, but are you sure about this?
-Yes. Bye!
-Would you sleep with me tonight? It would be great.
-Of course we want! I'll just call Mom and say it.
-I just wanted to say that I and Martina spends the night with Justin tonight.
-Okay, but you've got to come home and get your stuff.
-I know, we will soon.
-Are you with us, we will go home and get our stuff?
-Well, I can. Hope nothing comes up and asks me why I should stop singing.
-Yes, I hope to.
När vi gick dit var det inga problem men när vi skulle gå hem var det inte så roligt.
-Hi justin. I have heard that you should stop singing and do not want to be famous anymore. Is it true?
-Yes, that's right. I'm tired of it and I stop. No one can stop me. I might give autographs but it depends on to who to ask.
-Okay, but can I get one last autograph?
-Okay, but only one.
Han skrev autografen till henne och hon spelade in allt han sa. Hon var nog en såndär tv reporter. Efter det gick vi bara raka vägen hem. Det skulle bli skönt att sova efter en lång dag. Det var det nästan alltid här i USA. Det händer alltid grejer. Men det händer mest bra saker.
Jag låg i Justin's säng med honom och Martina fick sova i hans andra säng. Jag fick sova i hans vanliga för att den var mycket mjukare och det var enklare att lägga sig ner. Det behövde jag på grund av mitt brutna ben.
Nästa dag såv vi långt. Vi vaknade vid 11-tiden. När jag vaknade satte jag mig vid hanns data. "Nyvaken" skrev jag på min facebook och satte in en bild jag precis hade tagit. Sen vaknade Justin och Martina och då gick vi ner till köket. Hans mamma Pattie stog och lagade lunch åt oss. Det blev fiskpinnar med potatismos.
-Do you eat normal food!? That thought I never.. Sorry but I was shocked. Hey by the way. My name is Natacha if you didn't know it.
-You 're kidding! I've heard all about you. Justin always talking about how nice and wonderful you are.
-I do not! Han tittade på mig och log. She was just kidding.
-Thanks for dinner. I really liked it, sa Martina när vi hade ätit klart.
-Yes, it was really delicious! sa jag.
-What we gonna do now? Frågade Justin.
-We can bath in your pool.
-Yes! It was so warm and lovely last time, sa Martina.
-Yeah, it really was, sa jag.
-But then we get our bikinis and then we can leave our stuff there.
-But can not you two go and take my things with you here, I can not go.
-Sure.
Efter ett tag kom dom tillbaka. Då kom jag på att jag inte kunde bada efter som att jag hade gips på mitt ben. Just det! Doktorn sa ju att om jag ville bada kunde jag ta av mig mitt gips. Jag gick och bytte om men nu hade jag ju fortfarande på mig mitt gips. Jag tog kryckorna och gick ut till Martina och Justin. Jag tog av mig gipset och gick ner i vattnet. Det var så varmt och skönt, precis som förra gången.
-On No! You know we have to go to school tomorrow and also you Justin. You know you've missed many years of school so you may well start in our class? Please..
-Go to school? I will be bombed by all but I can say that I'm Justin's twin.
-No, they know everything about you and they will not believe it. We can protect you if needed. Just tell them that you hate people who cling to you and want to know you if you do not want to get to know them.
-Okay, but it's tomorrow not today so we can think about it then. We can go to the school together.
-Not go, I drive you.
-Then I have my black dress and jewelry that you gave me. -Yes, have it. It is really nice on you. You certainly fits ache in it.
-Okay, but you've got to come home and get your stuff.
-I know, we will soon.
-Are you with us, we will go home and get our stuff?
-Well, I can. Hope nothing comes up and asks me why I should stop singing.
-Yes, I hope to.
När vi gick dit var det inga problem men när vi skulle gå hem var det inte så roligt.
-Hi justin. I have heard that you should stop singing and do not want to be famous anymore. Is it true?
-Yes, that's right. I'm tired of it and I stop. No one can stop me. I might give autographs but it depends on to who to ask.
-Okay, but can I get one last autograph?
-Okay, but only one.
Han skrev autografen till henne och hon spelade in allt han sa. Hon var nog en såndär tv reporter. Efter det gick vi bara raka vägen hem. Det skulle bli skönt att sova efter en lång dag. Det var det nästan alltid här i USA. Det händer alltid grejer. Men det händer mest bra saker.
Jag låg i Justin's säng med honom och Martina fick sova i hans andra säng. Jag fick sova i hans vanliga för att den var mycket mjukare och det var enklare att lägga sig ner. Det behövde jag på grund av mitt brutna ben.
Nästa dag såv vi långt. Vi vaknade vid 11-tiden. När jag vaknade satte jag mig vid hanns data. "Nyvaken" skrev jag på min facebook och satte in en bild jag precis hade tagit. Sen vaknade Justin och Martina och då gick vi ner till köket. Hans mamma Pattie stog och lagade lunch åt oss. Det blev fiskpinnar med potatismos.
-Do you eat normal food!? That thought I never.. Sorry but I was shocked. Hey by the way. My name is Natacha if you didn't know it.
-You 're kidding! I've heard all about you. Justin always talking about how nice and wonderful you are.
-I do not! Han tittade på mig och log. She was just kidding.
-Thanks for dinner. I really liked it, sa Martina när vi hade ätit klart.
-Yes, it was really delicious! sa jag.
-What we gonna do now? Frågade Justin.
-We can bath in your pool.
-Yes! It was so warm and lovely last time, sa Martina.
-Yeah, it really was, sa jag.
-But then we get our bikinis and then we can leave our stuff there.
-But can not you two go and take my things with you here, I can not go.
-Sure.
Efter ett tag kom dom tillbaka. Då kom jag på att jag inte kunde bada efter som att jag hade gips på mitt ben. Just det! Doktorn sa ju att om jag ville bada kunde jag ta av mig mitt gips. Jag gick och bytte om men nu hade jag ju fortfarande på mig mitt gips. Jag tog kryckorna och gick ut till Martina och Justin. Jag tog av mig gipset och gick ner i vattnet. Det var så varmt och skönt, precis som förra gången.
-On No! You know we have to go to school tomorrow and also you Justin. You know you've missed many years of school so you may well start in our class? Please..
-Go to school? I will be bombed by all but I can say that I'm Justin's twin.
-No, they know everything about you and they will not believe it. We can protect you if needed. Just tell them that you hate people who cling to you and want to know you if you do not want to get to know them.
-Okay, but it's tomorrow not today so we can think about it then. We can go to the school together.
-Not go, I drive you.
-Then I have my black dress and jewelry that you gave me. -Yes, have it. It is really nice on you. You certainly fits ache in it.
