Jag sprang hem till Adam det fortaste jag kunde, jag orkade inte ta bussen. Skit! Jag skulle ju egentligen hem till Emilia nu..

-Hej Emilia, jag är jätte jätte ledsen men jag kan inte komma till dig just nu. Det har hänt en grej som jag måste fixa nu på direkten.
-Okeej, jag förstår men vad är det?
-Jag kan tyvärr inte berätta nu men när jag har tid ska jag berätta exakt allt för dig. Vi ses senare då. Jag ringer.
-Okej, ser dig.
-Aa.
    Sen la jag på och plingade på dörren. Det var Adam som öppnade.

-Är du redan tillbaka? Vad har hänt?
-Emh, du vet Martina? Hon var ju försvunnen och jag glömde bort henne! Jag kollade på mobilen. Det är hon som ringer!!
-Så svara då.

-Hej, jag har varit jätteorolig, vart är du!?
-Jag vet inte, det är en äng. Och ett träd, ett stort träd. Ek tror jag.
-Men vart har du varit hela tiden?
-Jag vet inte, i något hus.
-Kan du komma hem på egen hand? Mår du värkligen bra, för du låter lite risig.
-Ja, jag mår.. Eller jag mår sådär, jag känner mig lite drogad bara. Och jag skulle kunna ta tåget eller bussen hem men någon har stulit mitt busskort.
-Men känner du igen dig.. ? Jag menar om du skulle vara i närheten.
-Nej, jag är inte nära. Jag åkte i en bil i minst en timme.
-Hur ska vi kunna hitta dig då?
-Jag..
    Hennes röst avbröts av att några kom mot henne. Man hörde att hon viskade lite, jag tror att det var för att     dom inte skulle höra vad hon sa till mig.

-Men jag måste lägga på nu, men jag åkte i en skåpbil och den var mörkblå. registreringnummret var BWW 745.
-Men snälla!! Lägg inte på..
    Hon la ändå på men innan hörde man två röster prata med varandra, två killröster.
-What we gonna with her?
-I don't know. Maby... (sen hörde man inte) bed??
-Bed? Are you sure?
-Not so but pretty. We don't want to hurt her, right?
-No, that's true..
    Sen hördes det en massa prassel. Sen la hon på.

-Hon..
-Jag hörde. Men vi måste typ ringa polisen eller gör något i alla fall! Hon är ju kidnappad och har varigt det i 5-6 dagar nu! Det börjar bli bråttom, tänk om hon är skadad eller nåt.
-Hon sa ju inget när hon ringde men hon kanske inte kände det eller så skadar dom henne nu. Vem vet, men vi ringer till polisen. Det är det bästa vi kan göra.
-Aa, ring du. Men du spelade väl in samtalet så att polisen har något att gå på?
-Självklart! Jag är inte dum.

-Hi, you have call 911, what do you search?
-The cop.
    Sen kopplades jag vidare till en polisman.

-That's happend?
-Hi, my friend has been kidnapped. We don't know where she is or something but she called me for some minutes ago. I have share it on my phone.
-Oh, so good. Where are you?
-At the 29th Street in Sant louis, Missiouri.
-Okay, we come so fast we can.
    Så la båda på. Jag visste att det skulle ta ett tag eftersom att det hade gjort det förra gången.

-Ja, dom kommer så fort dom kan. Bla bla, bla.
-Mm, då får vi tid för att prata om barnet.
-Om det ja, det är tur att vi inte har behövt åka dit igen. Om du vet att jag ska behålla det, va?
-Ja.. Jag är värkligen lycklig, jag har fått den äran att bli pappa. Om det inte blir missfall... Jag vet inte om jag skulle skriva tills jag inte hade någon röst kvar eller om jag skulle gråta så mycke att jag grunkna i mina egna tårar.
-Åh, det var värkligen fint sagt. Men jag har gått upp lite i vikt och jag har bara varit det i en månad! Tänk, en månad och jag ska vara det i 8 månader till!
-Mm, det är jobbigt under tiden men man får ju något väldigt fin av det.
-Jag har en grej jag måste berätta... Det här kanske kommer som en chock och jag vet inte vad du tycker om det.   Jag var tyst en lite stund.  Jag vill åka tillbaka hem till Sverige! Jag ville träffa Justin och gå på hans konsert och nu har jag fått gjort det.. Men jag saknar faktiskt Sverige mycke.
-När jag tänker efter gör jag också det. Även om vi inte kom hit tillsammans.. Vi går ju ut skolan nu om någon månad. Öch du är ju mammaledig så vi kan lika görna flytta hem tillsammans i ett hus. Bara du och jag.
-Vi kan väl se om vi har råd.
-Råd!? Jag är Justin Bieber's bästa vän, jag har cash. Martina kan flytta hem till sin mamma eller så kommer hennes mamma ner hit.
-Jag tror hellre hon bor nära mig.
   Just som då hörde vi att polisen stannade på framsidan. Vi hatt ju på gräset på baksidan och hade det trevligt. Vi gick i allafall till framsidan. Jag tog upp mobilen och satte på inspelningen av samtalet.

-Hm, do you maby know where she can be?
-No, we live here but we bon't can so really much about this place.
-Okay, but she says she was where?
-In a meadow. Somewhere. And the blue car, BWW 745.
-Does she said that the car was blue and BWW 745?
-Yes.
-I want you two to come to the station.
-Why? It is something special with him? frågade Adam osäkert
-Yeah, you have no idea. The guy is verry known to the police. He escaped from prison to 7-8 days ago. I've tried to keep my eyes open but it's lasting quite difficult.
    Vi satte oss i baksätet i polisbilen och sedan körde vi iväg mot stationen. Vi åkte dit under tystnad. Men jag kunde inte låta bli att undra.

-So this guy, is he dangerous?
-Wes, but he could have change but I don't think so.
-Have you no idea who he was with?
-Maby, maby.. I gues no, but we have some people he has worked for before. It gan be one of them but I don't know. It's so many questions and soon we will get so many answers. I really hope, because it's no fun to be with him. That it the only thing I can say sure right now.

______________________________________________________________________________________________


Vem är den farliga mannen? Vart är Martina? Mår hon värkligen bra? Vad kommer hända på stationen? Kommer dom flytta tillbaka till Sverige? Kommer dom få missfall?

Så många frågor och dom kanske du får svar på i nästa avsnitt! Eller nästa efter det så fortsätt att läsa! Det betyder mycke för oss=)  

//