Flickan och Justin kap.3

dom båda var tysta.

- du Martina, vet du vad?
- nä, vadå Natacha?
- Jag trodde verkligen att det där med att " vissa önskningar slår in" inte var sant, för det har inte hänt förut, men... nu har det gjort det.
- mm, sa Martina, jag måste äta nu, ska vi ses efter simningen imorgon?
- ja visst, det låter bra, sa Natacha och la på.

(lägger på)

-Natacha kom till köket, ropade mamma därifrån.
- vad är det mamma?
- jag och din far skulle vilja visa dig nåt, sa mamman och reste sig upp från stolen vid bortdet.
-följ med oss Gumman, sa pappan.
-här är ett uttligare en present till dig Natacha, sa mamman, kom och kolla.
 
alla tre gick till vardagsrummet och där stog det en ask på bordet.

- är.. är den till mig? frågade jag.
- ja, min lilla ängel, den har jag och din mamma köpt åt just er, sa pappan.
-er? va? vadå er? vad menar du med er? är den till nåhon annan också?
- ja, så klart, öppna den, och jag ska tipsa dig om att du kommer att använda den i USA, sa mamman.

 (öppnar julklappen)

- jaaaaaaaaaaaaaaaaa, bi-bi-bi-bi-bi-biljetteeeeeeeeer!! aaaah, skrek jag högt av glädje.
-tack tack tack!!
- det var så lite gumman det e ju jul, sa pappa.

jag kramade mamma och pappa jätte hårt och sprang till telefonen och ringde Martina.

rrrrrrrrrr rrrrrrrr, lät det hos Martina
- Hålla, vem är det? frågade Martina.
-hej, Martina, gissa vad? mina föräldrar köpte.... 2 stycken BILJETTEEEEEER! till Justin Bieber konserten i USA! och vi ska åka om nån månad bara, skrek jag i luren.
- yeaaaaaaaaaay- skrev Martina.

-gumman? frågade mamma
- jag måste gå Martina ses sen, okej hej.
-vad är det mamma? frågade jag tillbaks
-vet du vad? sa mamma glatt och lite segt, vi ska åka nu nästa vecka, så du får börja packa allt.
-va? ska vi redan åka? men... emn ... men killen som säljer huset sa ju om några månader, sa jag konstigt.
- ja, ja det sa han men nu har han ändrat sig, för att fimiljen som bodde där innan flyttade tidigare, så vi får flytta in dit nästa vecka, sa mamma av glädje.
-okej, jag ska gå upp och packa, sa jag.

(går upp för trappan, med ett leeande)

-hmmm... vad ska jag ta med, jag ska nog ta dom minsta och mjukaste sakerna i min väska och alla andra möbler får flyttbilen ta hand om, tänkte jag.

______________________________________________________________________________________________

jag hann inte så mkt men wilma får fortsätta, med nästa kapitel
detta avsnitt gjort av


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0