Flickan och Justin kap. 2

När jag öppnade dörren stog mamma framför mig.

-Jag tänkte att vi skulle flytta, men bara om du vill..
-Ja!!!!! Det är klart jag vill! Eller det beror på vart.. svarade jag.
-Till USA. Jag tänkte att du ville det eftersomatt den där Justis bejbis bor där.
-Du vet att han heter Justin Bieber..
-Sak samma, men vill du flytta dit?
-Ja.. eller då kommer jag ju lämna Martina här.
-Neej, jag har redan pratat med hennes mamma och hon kan följa med.
-Ja, jag måste springa hem till Martina och säga det!
-Det behövs inte. Hon vet redan, vi berättade det för henne igår och sa att det skulle bli en prisent till dig.
-Åh, vad  snällt av dig. Jag älskar dig mamma!
-Du vet jag jag älskar dig också.

Jag hade köpt en prisent till mamma också. Det var en blå vas. Den var avlång med ljusblåa ränder. När hon öppnade den blev hon jätteglad.

-Men jag måste gå och göra lite lunch till oss nu, sa hon efter en stund.

Precis då ringde det på mobilen. Jag såg att det var pappa som ringde. Jag blev jätteglad innom mig och svarade.

-Hej pappa! Gud vad jag saknar dig.
-Hej gumman, jag saknar dig också. Jag hade tänkt att jag skulle komma över och lämna dina prisenter. Är du hemma nu?
-Japp.
-Okeej, bra. Jag är hos dig om ungefär sjugo minuter.

            (lägger på)

-Var det pappa?  frågade mamma från köket.
-Ja, han kommer hit snart.
-Okeej, det passar nog bara att äta innan. Maten är precis klar.
-Jag kommer!

Eftersomatt jag var det enda barnet fick jag välja mat idag. Jag valde min favoritmat, köttfärssås och spagetti.

Det var värkligen gått. När det ringde på dörren hoppade jag till, fast jag visste att han skulle komma.

-Hej pappa! utbrast jag och nästan hoppade i hans famn när jag öppnade dörren.
-Hej Natacha! Jag har några prisenter till dig.
-Kul! Jag har en till dig också. Du kan väl komma in och sätta dig i vardagsrummet?
-Det låter skönt.

Vi gick in och satte oss i vrdagsrummet i soffan och mamma satte sig också. Hon ville ju såklart se vad jag fick av pappa. Det första paketet jag öppnade var ett piano. Jag har alltid velat ha ett piano, får att jag var liten.

-Åh, percis det jag ville ha! tack så mycket pappa. Jag kommer sakna dig jättemycket. Jag och mamma ska flytta till USA. Men jag hoppas att du kan hälsa på någon gång.
-Det kan jag säkert. Och jag kommer också sakna dig, gumman. Men när ska vi flytta då?
-Jag vet inte exakt, men mamma har redan köpt huset så det kanske tar en månad eller något sånt.
-Okej, men ska du inte öppna din andra prisent nu??
-Jo.

Den andra prisenten var två par örhängen och ett halsband. På halsbandet stog det Justin bieber och sen ett hjärta. Det ena paret av örhängerna var ganska stora helsvarta runda. Som en smal rand. Det andra paret var likadana fast blåa, jag använder ganska mycker svart och blått. 
Den sista prisenten var en mobil. Den var blå och svart. Det var en sony Ericsson, såndär som man drar upp. Jag blev värkligen glad av alla prisenter.

-Tack SÅ mycket pappa, prisenterna var värkligen fina. Men nu ska du få din prisent.
-Jag undrar vad det kan vara.

Jag gav honom paketet och när han öppnade den såg han värkligen glad ut, men jag var bara tvungen att fråga om han gillade den eller inte. Det var tre skjortor. Det var samma modell fast i olika färger. Det var en blå, en vit och en svart.

-Gillar du dom?? frågade jag osäkert.
-Ja, jag behövde faktist skjortor. Det var fina färger också.
-Juste! Jag har en prisent till till dig. Jag ska bara gå och hämta den. Sa mamma.

Och så gick hon in i köket och hämtade den.
Hon kom tillbaka ganska snabbt.
Det var en bärbar data. Den var häftig för den var blå med ljusblåa ränder.

-Åhh, vad häftig! Var kunde du hitta en blå data med ljusblåa ränder?
-Jag har mina affärer..
-Men nu har du fått dina prisenter men jag och din mamma har faktist en till. Vi har bestämt att vi ska flytta ihop. Jag ska följa med er till USA. Jag visste det så det var därför jag inte blev så överraskad när du sa att niu skulle flytta.
-Jag finner inga ord.. Ni är bäst! Jag har alltid velat att ni skulle göra det. Jag antar att drömmar faktist kan gå i uppfyllelse. Men jag ska nog gå tillbaka till Martina nu.
-Gå du, sa pappa.

-Hej Martina, jag är så glad att vi ska flytta till justin biebers land, haha.
-Ja, det är jag också.
_____________________________________________________________________________________________


Ja, det blev inte så spännande i slutet men ändå. // Avsnitt gjort av ωilma♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0